Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om fjäderfähållning inom lantbruket m.m.
Sammanfattning, allmänna synpunkter och kommentarer
Sammanfattningsvis så tillstyrker Djurskyddet Sverige paragrafändringarna angående rörelsefrihet, taggtrådsstängsel och fodertråg. Vi avslår förslaget om beläggning för värphöns och unghöns och är bekymrade över behovet av ändringar om belysning, dagsljusinsläpp och sittyta. Vi saknar vetenskapliga belägg för förändringarna i beläggningsgrad.
Som allmänna synpunkter vill Djurskyddet Sverige tydliggöra att vi stödjer beslutet att dela upp nuvarande L100 i flera och djurslagsspecifika föreskrifter och tror också att det kommer att behövas en översyn av djurskyddsföreskrifterna för lantbrukets djur framöver. Däremot är vi kritiska mot tidpunkt för revideringen, bakgrunden till ändringarna, många av sakändringarna och kvaliteten på konsekvensutredningarna. Vi uppmanar därför Jordbruksverket att dra tillbaka förslaget i sin helhet och istället gör en fullständig översyn över dessa föreskrifter med hjälp av ett vetenskapligt råd.
Ändringarna i sak i föreskrifterna motiveras med att föreskrifterna ska bidra till ökad konkurrenskraft och bibehållet djurskydd. Ett bibehållet djurskydd är inte en ambition som hör hemma i en revidering av djurskyddsföreskrifterna, ambitionen bör vara ett bättre djurskydd. Djurskyddet Sverige menar att många av ändringarna dessutom kommer att inverka negativt på djurvälfärden, vilket inte är ambitionen i livsmedelsstrategin. Dessutom har konsumenterna högt ställda krav på djurskydd, vilket därmed påverkar konkurrenskraften. De är också i några fall en direkt anpassning neråt mot nivån i andra EU-länder, som inte är ambitionen med livsmedelsstrategin. Många av förändringarna är en direkt kopia på krav från delar av näringen, men som många forskare ställer sig tvivlande till.
Remisstiden har varit mycket kort. Det påpekas att huvuddelen av ändringarna endast är redaktionella, men även sådana ändringar kan vara mycket viktigt för hur föreskrifterna tolkas och tillämpas. Ett exempel på detta var när ett uteblivet ord i remissen om regelverket kring bete för nötkreatur hade kunnat förändra hela den svenska mjölkproduktionen till det sämre om det inte upptäckts av remissinstanserna. Eftersom det också finns få referenser till vetenskapliga studier för att motivera de förändringar i sak som föreslås, så har remissarbetet varit extra krävande.
Vi ställer oss frågande till varför Jordbruksverket väljer att göra dessa ändringar före ett vetenskapligt råd är tillsatt. Beslutet om att tillsätta ett vetenskapligt råd är taget och vad vi förstår så har uppdraget också lämnats till Nationellt centrum för djurvälfärd. Genom att göra förändringarna i samarbete med ett vetenskapligt råd hade kvaliteten på konsekvensutredningarna troligtvis varit bättre och ändringarna hade haft en vetenskaplig grund, vilket för majoriteten av ändringarna saknas idag.
Detaljerade synpunkter synpunkter och kommentarer
1 kap 13 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker ändringen.
1 kap 33 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker delvis ändringen.
Kommentar: Djurskyddet Sverige tillstyrker ändringen med stor tveksamhet, då det med dagens hållning av fjäderfä inte finns något annat alternativ. Vi vill dock påpeka att det är oroande att vi i Sverige tillåter en djurhållning som innebär att djuren inte kan leva med naturligt dagsljus utan att utveckla allvarliga beteendestörningar och önskar att Jordbruksverket framöver utreder grundproblematiken.
1 kap 40 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker ändringen.
2 kap 13 § – Djurskyddet Sverige avstyrker ändringen.
Kommentar: Vi efterfrågar det vetenskapliga underlaget till de föreslagna ändringarna och en förklaring till hur kriterierna ska kontrolleras. Det är inte möjligt att tillstyrka förslaget då det är det mycket svårt att avgöra exakt vad förändringen skulle innebära då jordbruksverket refererar till data från både länstyrelse och kontrollprogram som inte redovisas i konsekvensutredningen. I kapitlet ”Alternativa lösningar” anges att det enda alternativet till den föreslagna förändringen skulle vara att behålla skrivningen om ett kontrollprogram. Djurskyddet Sverige menar att det enda rimliga alternativet vore att helt ta bort möjligheten till att öka beläggningsgraden över föreskriftens miniminivå.
Djurskyddet Sverige är mycket kritiska till att det alls går att underskrida lagens miniminivåer, oavsett om detta sker inom ett kontrollprogram eller inte. Detta urholkar lagstiftningen, djurskyddet och missleder konsumenter. Dagens intensiva och onaturliga miljö fjäderfä hålls i (inklusive stora grupper, extremt hög beläggningsgrad och en miljö med låg grad av berikning) är den huvudsakliga anledningen till att de utvecklar beteendestörningar (se t.ex. Brunberg et al. 2016. Omnivores going astray. Front. Vet. Sci. 3: 57). Vi anser det därmed kontraproduktivt att ändra en paragraf (1 kap. 33 §) för att minska risken för beteendestörningar och samtidigt öppna upp ännu mer för en högre beläggningsgrad.
Kriterierna som anges för att få ha en högre beläggningsgrad än lagstiftningen egentligen tillåter borde vara självklara för varje djurhållare. Dessa kan inte fungera som kriterier för att få hålla djuren på ett sämre sätt. Vi ställer oss även frågande till vilken instans som ska kontrollera att detta efterföljs.
2 kap 17 § – Djurskyddet Sverige avstyrker ändringen.
Kommentar: Vi efterfrågar det vetenskapliga underlaget till de föreslagna ändringarna och en förklaring till hur kriterierna ska kontrolleras. Det är inte möjligt att tillstyrka förslaget då det är det mycket svårt att avgöra exakt vad förändringen skulle innebära då jordbruksverket refererar till data från både länstyrelse och kontrollprogram som inte redovisas i konsekvensutredningen. I kapitlet ”Alternativa lösningar” anges att det enda alternativet till den föreslagna förändringen skulle vara att behålla skrivningen om ett kontrollprogram. Djurskyddet Sverige menar att det enda rimliga alternativet vore att helt ta bort möjligheten till att öka beläggningsgraden över föreskriftens miniminivå.
Vi är mycket kritiska till att det alls går att underskrida lagens miniminivåer, oavsett om detta sker inom ett kontrollprogram eller inte. Detta urholkar lagstiftningen, djurskyddet och missleder konsumenter. Dagens intensiva och onaturliga miljö fjäderfä hålls i (inklusive stora grupper, extremt hög beläggningsgrad och en miljö med låg grad av berikning) är den huvudsakliga anledningen till att de utvecklar beteendestörningar (se t.ex. Brunberg et al. 2016. Omnivores going astray. Front. Vet. Sci. 3: 57). Vi anser det därmed kontraproduktivt att ändra en paragraf (1 kap. 33 §) för att minska risken för beteendestörningar och samtidigt öppna upp ännu mer för en högre beläggningsgrad.
Kriterierna som anges för att få ha en högre beläggningsgrad än lagstiftningen egentligen tillåter borde vara självklara för varje djurhållare. Dessa kan inte fungera som kriterier för att få hålla djuren på ett sämre sätt. Vi ställer oss även frågande till vilken instans som ska kontrollera att detta efterföljs.
2 kap 18 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker delvis ändringen.
Kommentar:Vi efterfrågar det vetenskapliga underlaget till de föreslagna måtten.
4 kap 5 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker delvis ändringen.
Kommentar: Vi tillstyrker förändringen med viss tvekan. Vi är eniga i att sittpinnarna kan orsaka skada på de tunga slakthybriderna. Det är dock anmärkningsvärt att det i svensk livsmedelsproduktion är tillåtet att använda fåglar som inte kan utföra ett för fåglar mycket naturligt beteende utan att skadas. Enligt djurskyddsförordningen 29§ är det inte tillåtet med avel som innebär ett lidande för djuren. Vi önskar att Jordbruksverket framöver utreder grundproblematiken.
4 kap 10 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker delvis ändringen.
Kommentar: Vi efterfrågar det vetenskapliga underlaget till de föreslagna måtten, men tillstyrker ökade mått för öppningar.
4 kap 11 § – Djurskyddet Sverige avstyrker ändringen.
Kommentar: I rapporten som anges som referens för den föreslagna ändringen anges att fåglarnas behov av sittpinne ligger mellan 30 och 120 mm/djur. Att då i föreskrifterna ange mått mellan 10 och 60 mm/djur kan inte anses vara vetenskapligt belagt.
4 kap 17 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker delvis ändringen.
Kommentar: Djurskyddet Sverige tillstyrker ändringen med stor tveksamhet, då det med dagens hållning av fjäderfä inte finns något annat alternativ. Vi vill dock påpeka att det är oroande att vi i Sverige tillåter en djurhållning som innebär att djuren inte kan leva med naturligt dagsljus utan att utveckla allvarliga beteendestörningar och önskar att Jordbruksverket framöver utreder grundproblematiken.
Läs mer i Tidningen Djurskyddet
