Sammanfattning, allmänna synpunkter och kommentarer
Tack för möjligheten att svara på remissen. Vi har valt att svara specifikt på de ändringar där vi klart ser hur ändringarna påverkar djurens välfärd (positivt/negativt/neutral). De paragrafer vi är tveksamma till betydelsen av eller vi inte förstår, har vi valt att inte svara på.
Djurskyddet Sverige hade förhoppningen om att de nya föreskrifterna skulle vara ett incitament för att driva arbetet med tre R och målet med att efterhand fasa ut djurförsök framåt. Vi har under arbetet med remissvaret haft samråd med stiftelsen ”Forska utan djurförsök” och hänvisar till deras remissvar gällande just frågan om hur tre R principerna kan drivas framåt med hjälp av föreskrifter.
För att öka försöksdjurens välmående finns mycket som skulle kunna göras rörande skötsel, omvårdnad och rutiner. Ett exempel är att försöksdjursveterinären fortfarande förväntas kunna vara ansvarig för berikning och beteende för försöksdjur (utom primater), trots att en veterinär mycket sällan har en grundlig utbildning i etologi. Det bör vara en skyldighet för alla försökdjursverksamheter att ha en etolog knuten till verksamheten. Förändringarna gällande undantagen till grupphållning av djur är ett annat exempel. Möss och råttor som hålls på ett sätt som är mer anpassat till deras naturliga beteende skulle behöva ensamhållas mer sällan. Till exempel får dessa djur ofta en mycket störd sömn iom att åtgärder inom försöken ofta utförs under deras inaktiva period, deras resurser är ofta begränsade och de har också en mycket begränsad möjlighet att komma undan varandra vid konflikter. Här skulle föreskrifterna kunna vara möjlighet att driva inhysningen i rätt riktning.
I konsekvensutredningen beskrivs att en av anledningarna till en övergång till funktionskrav är att verksamheterna själva vet hur djuren bäst sköts för att uppfylla funktionskraven. Otydliga funktionskrav har en tendens att leda till rättsosäkerhet, osäkerhet hos djurhållarna till hur djuren ska hållas för att undvika åtgärder vid en inspektion och att den individuella djurskyddsinspektören får en mycket stor roll i hur en föreskrift tolkas. Utöver det så läggs orimligt mycket ansvar på djurhållaren. I vissa fall tas detaljerade krav bort för att det inte finns ett klart vetenskapligt underlag till kravet och ändå förväntas djurhållaren ha tillräckliga kunskaper om djuren bäst ska hållas. Ett exempel på detta är utrymmeskraven för zebrafisk som tagits bort utan att det i konsekvensutredningen hänvisats till några vetenskapliga studier kring detta.
Vi är utöver det mycket tveksamma till att föreståndaren, som ju har ett stort ansvar, inte längre behöver godkänna ansökan eller automatiskt får en kopia av nämndens besök. Detta är ett steg i helt fel riktning. Vi är däremot positiva till uppdelningen av föreståndarens roll i tre olika roller.
Se detaljerade svar och kommentarer i Remissvaret som pdf
