Remissvar angående Jordbruksverkets förslag till nya föreskrifter om träning och tävling med djur (Dnr: 5.2.16-4117/16)
Sammanfattande kommentarer
Djurskyddet Sverige tackar för möjligheten att få ge synpunkter på förslaget.
- Vi anser att det fortsatt ska finnas krav på dispens för medicinering av kroniska sjukdomar.
- Dispensförfarandet kan delegeras till annan aktör (till exempel SKK) efter ansökan till Jordbruksverket. Men i de fall annan mindre aktör anordnar djurtävlingar (till exempel Svenska hundklubben) bör Jordbruksverket fortfarande vara ansvariga för dispens.
- De allra vanligaste åtgärderna på hundarna i hundtävlingar är oftast utseendemässiga korrigeringar inför utställning, såsom rakning av morrhår, tejpning av öron, eye tacking etc. Dessa åtgärder kan leda till både psykiskt och fysiskt lidande, även om de inte alltid sker nära förestående tävling.
Specifika kommentarer
1 KAP
1§
Definitionen av ”Träning inför tävling” känns oklar. Vad innebär att en tävling är ”nära förestående”? Utöver oklarheten så är en av de vanligaste åtgärderna inför hundtävlingar är rent utseendemässiga åtgärder, till exempel långvarig tejpning av öron på valpar för att de ska vara korrekta på utställning. Det är synd att liknande åtgärder inte ingår i begreppet. Kan begreppet ändras till ”Förberedelse inför tävling”?
Vi är positiva till definitionsändringen av ”Tävlingsbana”. Vi föreslår att definitionen av ”Tävlingsmässigt skick” utvecklas till ”fysisk och mental ansträngning” så att det är klart att även den mentala föreberedelsen är viktig.
2 KAP
1 §
Genom att slå samman de två paragraferna förminskas betydelsen av mental förberedelse/välmående vilket är olyckligt då det är en minst lika viktig förberedelse för att hundens välfärd ska tillgodoses vid tävling. Om definitionen av ”Tävlingsmässigt skick” ändras så att det blir tydligt att detta involverar både fysisk och mental förberedelse så anser vi det vara mer rimligt att slå ihop paragraferna.
6 KAP
1 §
2 och 3 §§
Djurskyddet Sverige anser beskrivningen av åtgärder hjälper till att komma åt vissa utseendemässiga åtgärder. Ett mycket vanligt exempel inom hundvärlden är tejpning av öron på valpar eller rakning av morrhår. Inom hästvärlden förekommer istället rakning av känselhår. Många av dessa åtgärder påverkar djuret negativt, fysiskt eller psykiskt. Till exempel kan långvarig tejpning av öron leda till öroninflammationer, smärta, sårskador och minskad förmåga att kommunicera med artfränder. Än värre är användningen av operationstekniker såsom eye tacking för att kompensera för extremavel. Vi föreslår att föreskriften utformas så att dessa åtgärder räknas in i begreppet doping.
I konsekvensutredningen skrivs att ett exempel på åtgärd/medicinering som inte är tillåten är att ”ge ett stressat djur någon form av lugnande medicin för att minska stressnivån och därmed få det att fokusera bättre, men med ökad risk för skada”. Detta tyder på att lugnande medicin är tillåten så länge det inte innebär en ökad risk för skada, vilket vi antar inte är vad som avses.
4 §
Djurskyddet Sverige är positiva till att det tydliggörs när ett djur kan få delta i tävling trots långvarig medicinering och är positiva till tilläggen och förtydligandena. Dock anser vi att det är olyckligt att kravet på dispens/undantag tas bort, trots att veterinärintyg kommer att krävas. Vi förstår och kan till viss del vara eniga i anledningen till att dispensproceduren överförs till den som anordnar tävlingen, men tror att det kan bli problematiskt. För det första finns det andra, mindre klubbar som organiserar tävlingar. Ett exempel är Svenska hundklubben som anordnar både lydnads- och spårtävlingar för vilka resultaten inte registreras i SKK och därmed har dessa egna regelverk. Dessa mindre organisationer har mest troligt en mindre organisation med färre möjligheter till personer med kompetens att utveckla ett eget tävlingsregelverk och dispensförfarande. Förslagsvis kan detta lösas genom att det fortfarande finns en paragraf där det förtydligas att dispensförfarande krävs vid kronisk medicinering, men att förfarandet, efter en ansökan till Jordbruksverket, kan delegeras till en annan organisation, som till exempel SKK eller Ridsportförbundet. Detta skulle innebära att Jordbruksverket fortfarande är ansvarig för dispensansökningar för mindre organisationer som ansvarar för tävlingar och som inte tillhör följer tävlingsreglerna hos en större organisation som alltså själva får ge dispenser. Det finns, enligt vår uppfattning, också då en större möjlighet att Jordbruksverket kan återta ansvaret för dispenser om detta åtagande inte sköts av organisationen i fråga. I övrigt vill vi tydliggöra att det kan vara nödvändigt med en utbildning/diskussion mellan de organisationer som tar över dispensförfarande från Jordbruksverket. Det finns flertalet fall där SKK godkänt en dispensansökan medan Jordbruksverket avslagit denna. Därmed finns behov för en ökad samsyn.
Vi är positiva till införandet av ett veterinärintyg, men anser att detta ska kompletteras med krav på att veterinären intygar att djurets prestationsförmåga etc. påverkas av behandlingen, att sjukdomen är under kontroll med behandlingen samt vilka grenar djuret får tävla i.
BILAGA 1
Här behövs en noga översyn så att alla förekommande sporter finns med. Vid snabb genomgång finns till exempel inte Nosework för hundar med, vilket innebär att denna skulle hamna i en onödigt sträng riskklass.
För Djurskyddet Sverige,
Åsa Hagelstedt, Generalsekreterare
Emma Brunberg, Sakkunnig
