Author Archives: djurskyddet

Kattungen Figaros dagar var räknade – nu hjälper han andra hemlösa katter

Det var i slutet på september i fjol som en man upptäckte en haltande kattunge i sin trädgård. Kattungen var väldigt mager, skygg och hade ett otäckt sår vid benet. Mannen kontaktade Djurskyddet Sigfrid som åkte dit.

-Till en början var kattungen så väldigt rädd, men när vi väl fick in honom i fångstburen blev han lugn, han tittade på mig med sina stora ögon, det var som om han ville ha hjälp, säger Alexandra Fastén, vice ordförande på Djurskyddet Sigfrid i Växjö.

Kattungen hade inget chip eller id-märkning. Och ingen hade sett varken kattmamma eller eventuella syskon i området. Han hade troligtvis strukit omkring ensam och utan mat ett bra tag. Hans dagar var räknade.

-Såret som var orsaken till att han haltade visade sig vara mycket värre än vad vi först hade trott. Det var ett bitsår som gick från höftbenet upp till skinkan och enda in till skelettet. När vi tryckte på såret kom det ut jättemycket var, det var så fruktansvärt infekterat, säger Alexandra.

Bitsåret kom från ett rovdjur, troligtvis räv, trodde veterinären. Och med största sannolikhet hade kattungen varit död inom två dagar om han inte hade fått hjälp.

-Vad den här katten har varit med om och vad som hänt med hans mamma och syskon kommer vi aldrig få svar på. Men att de har blivit dödade och uppätna av ett rovdjur är inte helt otänkbart. Katter som lever i det vilda är oerhört utsatta.

Kattungen döptes till Figaro och fick flytta in tillfälligt hos Alexandra. Figaros första tid skulle innebära mycket specialvård, han behövde få mat via injektioner två till tre gånger per natt och såret behövde göras rent flera gånger om dagen.

-Det jag inte hade räknat med var hur nära vi skulle komma varandra. Figaro var väldigt nyfiken men hade svårt att gå till en början, så hans favoritplats blev att ligga på min arm, därifrån kunde han hänga med på det som skedde i hemmet. Vi blev väldigt tighta under den här tiden, och när han väl blev frisk och det naturliga hade varit att hitta en adoptivfamilj, kunde jag inte slita mig ifrån honom, säger Alexandra.

Figaro lever numera hemma hos Alexandra och hennes två andra katter. Förutom att han är outtröttlig när det kommer till bus och lek, så arbetar han även som stödkatt till nya hemlösa kattungar som kommer in till Djurskyddet Sigfrid.

– Moderslösa kattungar riskerar att få beteendestörningar. Mina katter är en välkomponerad och lugn flock med vuxna katter som inte far illa av att nya individer kommer och bor här i perioder. Jag kallar dem stödkatter just för att de stöttar de små moderslösa kattungarna under uppväxten. De visar hur toalådan fungerar, hur man tvättar sig, lär dem att leka och säger ifrån när kattungen går för långt. Detta ersätter givetvis aldrig en kattmamma men går bra som nödlösning om en amma inte går att finna.

Figaro är en glad & nyfiken katt som alltid är sugen på bus!

 

Figaro med moderslösa Bell som förlorade sin mamma och sina syskon i en trafikolycka.

Vi kräver ökade forskningsanslag och utfasning av djurförsök

Senaste tiden har många uppmärksammat hundarna som används i djurförsök vid Göteborgs Universitet. De starka reaktionerna över hundarnas öde visar att allmänhetens engagemang för försöksdjur är stort. Djurskyddet Sverige arbetar långsiktigt för att förbättra situationen för alla de möss, råttor, hundar, fiskar och andra djurslag som utsätts i djurförsök. 

Vi är övertygade om att en av de viktigaste långsiktiga åtgärderna för att förbättra för försöksdjuren är att satsa mer pengar på forskning på metoder där djurförsök inte behövs. Forskningen har kommit långt, men inte tillräckligt. De statliga anslagen till djurfria metoder har legat på samma nivå sedan 2009, dessa anslag måste ökas. Stiftelsen Forska utan djurförsök bedriver ett viktigt arbete genom att samla in och dela ut medel till djurfria forskningsmetoder, men staten måste ta sitt ansvar. Utöver det behöver Sverige ta fram en nationell plan för hur vi helt ska kunna fasa ut djurförsök framöver, Nederländerna har redan tagit fram en sådan plan, nu är det Sveriges tur.

Vi kräver förändring i form av ökade forskningsanslag för alternativ för djurförsök och att våra politiker tar fram en nationell plan för hur djurförsöken ska kunna fasas ut!

Var med och skapa förändring. Ställ dig bakom våra krav och maila dem till politikerna i riksdagens miljö- och jordbruksutskott och utbildningsutskott.

Håll en saklig ton i mailen och i våra kommentarsfält. Djurskyddet Sverige accepterar inte hot och hat.

Foto: Janet Stephens.

Djurskyddskonferens 2019

Djurskyddskonferens 2019
Hur når vi världens bästa djurskydd?

Hur kan Sverige ta tillbaka förstaplatsen i djurskydd? Sverige är inte bäst i klassen på djurskydd, men potentialen finns. I år gör vi en framtidsspaning och ber olika inspirerande föreläsare att berätta vad de tror krävs för att Sverige ska bli världsmästare i djurskydd.

Djurskyddet Sverige bjuder in till en djurskyddskonferens med huvudfokus på ovanstående frågor.

På agendan och medverkande finns bland annat:

  • Hur skapar vi världens bästa djurskyddsregelverk?
    Frida Lundmark, forskare, Sveriges lantbruksuniversitet
  • Konsumenten och djurskydd
    Jenina Dahlberg, kommunikatör, Sveriges Konsumenter
  • Världens bästa grisskydd
    Rebecka Westin, forskare, Sveriges lantbruksuniversitet
  • Världens bästa fiskskydd
    Albin Gräns, forskare, Sveriges lantbruksuniversitet och Göteborgs universitet
  • Världens bästa djurskydd för försöksdjuren
    Elin Weber, forskare, Sveriges lantbruksuniversitet
  • Världens bästa djurskydd enligt politikerna
    Representanter från miljö­ och jordbruksutskottet

Fullständigt program kommer att skickas ut till alla anmälda

Förmiddagsfika, lunch och eftermiddagsfika ingår.

Anmälan är bindande. Om du får förhinder går det bra att överlämna din plats till någon annan. Vi behöver din anmälan senast 31 mars. Antalet platser är begränsade.

Vi sparar bara dina uppgifter så länge vi behöver dem för detta evenemang. Läs vår integritetspolicy på vår hemsida.

Välkommen!

 

En värdig pension för Mici

Alla kände till den hemlösa katten som strukit runt på byn i över femton år. När han väl fångades in var pälsen full med olja och blod. Öronen var nästan sönderkliade. Vissa trodde att han föddes vid järnvägen, andra historier sa att han en gång i tiden hade haft en ägare. Men ingen visste vem.

Det var en kall dag i januari när Djurskyddet Norra Halland blev kontaktade av en kvinna som brukade få besök av den hemlösa katten, Mici, som hon kallade honom.

– Det var kallt som tusen den där dagen. Och det tog lång tid att få tag på honom för han var extremt skygg. Men till slut vågade han sig in hos kvinnan han sökt sig till där en bur placerats med mat. Mici var blodig i hela nacken och runt öronen och det var uppenbart att han behövde veterinärvård, säger Cecilia Bragsjö, vice ordförande på föreningen Djurskyddet Norra Halland.

Mici fick komma hem till Cecilia som agerade jourhem. De första dagarna vägrade han att lämna buren. Han varken åt, drack eller kissade. Han slogs för sitt liv om någon försökte ta i honom. Veterinärundersökningen visade att Mici hade svamp i öronen och en illa tilltagen öronskabb som hade sträckt sig ner till nacken.

– Öronen var han på god väg att klia sönder och under den toviga pälsen fanns en tunn katt som inte längre kunde skaffa mat på egen hand. Tänderna var så pass trasiga att han inte skulle kunna ha ihjäl ett byte- en säker död för en hemlös katt, säger Cecilia.

När han väl vågat lämna buren, bosatte han sig i badrummet längst in under ett skåp. Han fräste och slog med tassarna om någon försökte närma sig honom. Efter några dagar vågade han sig ut därifrån om nätterna, när ingen annan rörelse fanns i huset.

– Man kunde höra att han grejade i köket, åt och drack, men han ville varken synas eller höras, om han märkte att man var på väg försvann han direkt. Men efter ett par veckor började han sova utanför badrummmet. Och så småning om lät han sig bli klappad. Det var en långsam process som hela tiden gick framåt. Vi tog det i Micis takt, säger Cecilia,

Från början skulle Cecilia bara vara jourhem men bestämde sig för att behålla Mici. Vilket är vanligt, att förekommande hos de jourhemsTack vare en Facebook-insamling via Djurskyddet Norra Halland kunde Mici få en ordentlig tandoperation.

– Han har inte många tänder kvar men han smaskar gladeligen i sig all slags mat. Häromdagen fick han fläskfilé! Förutom mat tycker han om att kela och spinner mycket, även när han ligger och vilar kan man höra hur han spinner. Man blir glad bara av att se honom. Men jag undrar varför ingen har gjort något tidigare, det ska inte behöva gå så här långt. Idag känns det viktigt att Mici får spendera sina sista år i lugn och ro, han blir bortskämd med mat, värme och kärlek. En värdig pension för en riktig pensionär.

Mici älskar gosa och kela.

Kattungen Hope överlevde mot all odds

Det var en kall och blöt dag i oktober. En brevbärare såg en kattunge som låg på en trottoarkant i Sorunda och larmade Svenska Djurambulansen. Ungen var vid liv, men kraftigt nerkyld och verkade inte ha långt kvar. Strax därefter fick Agneta Öberg, dåvarande sekreterare på Djurskyddet Kattvärnet, ett telefonsamtal.

– Svenska Djurambulansen frågade om Kattvärnet kunde ta på sig ansvaret för en kattunge. Men de sa att han var så illa däran att det var tveksamt om han skulle överleva. Jag satte mig snabbt i bilen tillsammans med min dotter och åkte till kliniken de skulle ta honom till, säger Agneta.

Kattungens liv hängde på om de skulle kunna sätta in dropp. Men venerna var så små att de gick sönder av kanylen. Veterinären sa att de inte kunde göra mer, men att Agneta kunde prova med ett djursjukhus längre bort som är mer specialiserat på akutfall.

– Han var så himla liten. Och hela tiden så fruktansvärt kall. Jag och dottern förstod hur liten chansen var att han skulle överleva, men vi satte oss i bilen och åkte dit. Tårarna rann på oss båda. Jag sa till min dotter ”vi måste vara starka nu, vi måste ha hopp, vi måste tro på att han kommer att klara sig”. Det var där i bilen som vi gav honom namnet Hope.

Personalen på djursjukhuset skakade på sina huvuden när de fick se Hope. En sköterska försökte sätta dropp, men precis som tidigare trillade kanylen bara ut.

– Jag förstod att de var kört om de inte fick in den där nålen. När en annan sköterska kom in för att prova var det verkligen sista chansen. Men till slut stannade nålen äntligen kvar och näring började droppa in. Veterinären var dock kritisk, sa att chanserna var minimala.

Sen åkte Hope in på intensiven. Agneta och dottern åkte hem. Det gick flera timmar. Sen ringde de från sjukhuset.

– Det var ofattbart. Ingen trodde att det var sant. Hope hade börjat piggna till och kunde snart åka hem. Ganska direkt efter att vi hämtat honom blev han dessutom busig och ville leka! Han såg så kul ut, med alla kala fläckar där han hade blivit rakad, ihop med fluffig päls som spretade åt alla håll. Obekymrad var han. Den där pluttelilla katten.

Idag har Hope fått en egen familj. Han bor tillsammans med ägaren Görel Tegnebratt och kattkompisen Findus.

– Han är så himla fin Hope. Han hoppar ofta upp i knät när jag sitter vid datorn och vill bli klappad. På nätterna härjar han gärna runt med ”brorsan”. De är roliga de tillsammans de där två! säger Görel.

Hope var så nerkyld att han behövde ligga på värmepåsar för att hålla värmen.

Hemkommen från djursjukhuset.

Förbjud minkhållningen!

Mink i burSverige får en ny djurskyddslag 1 april 2019. I den tydliggörs att alla djur ska hållas så att deras välfärd främjas och att de har rätt att kunna bete sig naturligt. Dagens minkhållning lever inte upp till dessa krav.

Minken är av naturen intelligenta små ensamlevande rovdjur som jagar, rör sig över stora ytor och alltid väljer att leva nära vattendrag. I fångenskap tvingas de istället att leva tätt inpå andra minkar i små och kala burar utan möjlighet att jaga, röra sig eller simma. När djur inte får utlopp för de beteenden de är skapta för blir de frustrerade och utvecklar beteendestörningar.

Regeringen har nu fått en rapport från Jordbruksverket som drar slutsatsen att det inte går att säga om minkhållningen i Sverige lever upp till djurskyddslagens krav på att djuren ska ha rätt att utöva sina naturliga beteenden och att deras välfärd ska främjas. De föreslår istället mer forskning på området, Djurskyddet Sverige menar att minkarna inte kan vänta. Allt fler andra europeiska länder förbjuder minkhållning, nu är det dags för Sverige. Det är nu upp till regeringen att lägga fram ett förslag som sätter stopp för minkar i bur!

Vi protesterar mot att minkhållningen tillåts fortsätta trots att den bryter mot djurskyddslagen!

Namninsamlingen kommer att lämnas över till regeringen och den nya landsbygdsministern.

Namninsamlingen är avslutad, tack för alla underskrifter!

Angående krav på att hålla djur lösgående

Angående utredning av konsekvenserna att införa ett krav på att hålla djur lösgående

Djurskyddet Sverige tackar för möjligheten att få ge synpunkter på utredningen i ett tidigt skede och vi är positiva till den här formen av tidigt samråd. I de specifika kommentarerna nedan har vi valt att endast besvara de frågor som direkt rör djurskyddsaspekterna.

Allmänna synpunkter

Vi anser att lösdrift är en förutsättning för att kunna uppfylla 2§ i nya djurskyddslagen. Detta då att kunna röra sig fritt är en förutsättning för att främja deras välfärd och utföra beteenden de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande. Utöver det är detta en viktig symbolfråga om Sverige vill vara en ledande nation gällande djurvälfärd. Uppbundna djur hör inte hemma i en modern och djurvänlig djurhållning. Vi vill dock vara tydliga med att för alla djurslag är det viktigt att inte endast stanna vid att förbjuda uppbundna system, utan att även inhysningssystem som bygger på att djuren är lösgående måste utvecklas i en riktning som främjar god djurvälfärd. Till exempel så riskerar boxsystem för hästar att de endast får röra sig fritt på större ytor en mycket kort stund varje dag. Att utveckla och främja inhysningssystem där hästar får röra sig fritt tillsammans med andra hästar på stora ytor måste prioriteras. Samma sak gäller för till exempel mjölkkor; det finns problem även i vissa lösdriftssystem och utveckling och forskning kring system som bygger på en halmbaserad djupströbädd som liggyta ska främjas.

Nötkreatur och getter

Ser ni några positiva respektive negativa effekter som ett krav på lösdrift kan medföra, exempelvis vad gäller:
a. djurskydd, djurhälsa och smittskydd,

Nötkreatur rör sig frivilligt ca 0,9-12 km per dag om de hålls på bete (Arnold and Dudzinski, 1978) och 2-4 km i en lösdrift (Schofield et al., 1991). Motivationen för att röra sig är oberoende av motivationen till att äta och dricka (EFSA, 2009a) och behovet att röra sig verkar bli större ju längre tid korna hålls uppbundna (Loberg et al., 2004). Rörelsebehovet är omöjligt att tillgodose när djuren hålls uppbundna, om de inte ges möjlighet att motionera dagligen. Motion och rörelse ger en sundare tillväxt (Melizi, 1985), förebygger bensjukdomar (Gustafsson, 1993) och verkar också kunna förebygga metabola sjukdomar (Adewui et al., 2006). Vissa studier har visat att lösdriftssystem med viss tillgång till utevistelse minskar antalet medicinska behandlingar jämfört med liknande uppbundna system (Regula et al. 2004).

Förutom själva rörelsebehovet så hindras uppbundna nötkreatur att utföra andra naturliga beteenden, så som putsning, klia sig och olika sociala interaktioner. Uppbundna system påverkar också liggbeteendet negativt (Kroon & Munksgaard, 1993). EFSA (2009b) har uttalat att uppbundna system ger en högre risk för beteendeproblem, rädsla och smärta.

Gällande getter så finns det ingenting som tyder på att dessa skulle vara mer anpassade för att vara uppbundna än nötkreatur. Tvärtom är getter mycket aktiva djur som spenderar en stor del av sin tid med att söka föda. Med tanke på getens ursprung och foderval, så är det viktigt för den att kunna stå på bakbenen och klättra.

En övergång till välskötta lösdrifter skulle därför ge en positiv effekt både gällande hälsa och djurskydd.

Vilka positiva respektive negativa ekonomiska effekter uppstår för den berörde djurhållaren vid ett krav på lösdrift vad gäller:
c. djurhållarens konkurrenskraft på kort respektive lång sikt?

Djurskydd är viktigt för svenska konsumenter och vi vet sedan tidigare att kommunicera svenska mervärden på ett tydligt sätt kan göra att andelen svenskt som konsumeras ökar. Ett tydligt exempel på detta är effekten som märkningen Från Sverige hade på konsumtionen av svenskt griskött. Enligt en YouGov-undersökning från 2015 så tyckte 81% av de tillfrågade att det var mycket viktigt eller viktigt att svenska lantbruksdjur hålls lösgående. Långsiktigt är vi därmed övertygade om att konsumenternas vilja att köpa svenskt ökar med tydlig lagstiftning och marknadsföring angående mervärden. Det är viktigt att det tas hänsyn till denna indirekta och positiva påverkan på lönsamheten.

Andra alternativ än ändring av lagstiftning
Finns det andra åtgärder än lagändring som kan leda till en snabb och effektiv omställning till lösdrift för berörda djurhållare?

Vi tror att lagstiftning är ett tydligt och effektivt sätt att se till att uppbundna djur inte längre förekommer i Sverige. Dock vill vi poängtera att lösdriftssystem kan se väldigt olika ut och det är viktigt att försöka driva utvecklingen mot de mest djurvänliga systemen. EFSA (2009b, c) har uttalat sig att alla båsbaserade system, även välskötta lösdriftssystem med liggbås, innebär en högre risk för en sämre välfärd gällande till exempel benhälsa och beteendeproblem, jämfört med lösdriftssystem som är baserade på en stor liggyta med en djupströbädd av halm (sk. straw yard). De menar därför att det behövs alternativ till liggbåssystemen i form av sådana med djupströbädd. Vi skulle därför gärna se att någon form av stöd och/eller forskning gällande lösdriftssystem med möjlighet till högre djurvälfärd.

Referenser
Adewuyi, A., Roelofs, J.B., Gruys, E., Toussaint, M.J.M., van Eerdenburg, F.J.C.M., 2006. Relationship of plasma nonesterified fatty acids and walking activity in postpartum dairy cows. Journal of dairy science. 89, 2977-2979.

Arnold, G.W. and Dudzinski, M.I. 1978. Ethology of free ranging domestic animals. Elsevier Scientific Publishers, New York.
Gustafson GM: Effects of daily exercise on the health of tied dairy cows. Prev Vet Med. 1993, 17: 209-223

EFSA. 2009a. Scientific report of EFSA prepared by the Animal Health and Animal Welfare Unit on the effects of farming systems on dairy cow welfare and disease. Annex to the EFSA Journal (2009) 1143, 1-38

EFSA 2009b. Scientific Opinion of the Panel on Animal Health and Welfare on a request from the Commission on the risk assessment of the impact of housing, nutrition and feeding, management and genetic selection on behaviour, fear and pain problems in dairy cows. The EFSA Journal (2009) 1139, 1-68

EFSA 2009c. Scientific Opinion of the Panel on Animal Health and Welfare on a request from the Commission on the risk assessment of the impact of housing, nutrition and feeding, management and genetic selection on leg and locomotion problems in dairy cows. The EFSA Journal (2009) 1142, 1-57

Krohn CC, Munksgaard L: Behavior of dairy cows kept in extensive (loose housing/pasture) or intensive (tie stall) environments II. Lying and lying-down behavior. Appl Anim Behav Sci. 1993, 37: 1-16.

Loberg J, Telezhenko E, Bergsten C, Lidfors L: Behavior and claw health in tied cows with varying access to exercise in an outdoor paddock. Appl Anim Behav Sci. 2004, 89: 1-16.

Melizi, M., 1985. Effect of different amounts of forced exercise on patella morphology in young bulls.

Regula G, Danuser J, Spycher B, Wechsler B: Health and welfare of dairy cows in different husbandry systems in Switzerland. Prev Vet Med. 2004, 66: 247-264.

Schofield, S.A., Phillips, C.J.C., Owens, A.R., 1991. Variation in the milk production, activity rate and electrical impedance of cervical mucus over the oestrous period of dairy cows, Anim. Reprod. Sci. 24, 231–248.

Hästar

Vad skulle ett krav på lösgående system innebära?
Beskriv i frågorna nedan om förutsättningarna kan skilja sig åt beroende av om det gäller privatperson eller företag, och mellan olika typer av företag
2) Vilka system för hållande av hästar lösgående ser ni är relevanta alternativ idag?

Boxsystem och olika lösdriftssystem. Enligt vår erfarenhet ökar antalet lösdrifter, både hos privatpersoner och företag som till exempel turridningsföretag och ridskolor. Gällande lösdrifter så verkar detta vara en vanlig uppstallningsform bland ridskolor eller turridningsföretag som har islandshästar, men blir vanligare också vid andra raser. Dessa hästar står ofta på lösdrift under dag- och nattid, men tas ibland in till boxar eller spiltor under några timmar på eftermiddagen för skötsel och iordninggörande inför lektioner. Det finns dock ingenting som tyder på att islandshästar är den enda rasen som passar i lösdriftssystem. Vi tror att det är viktigt att för att kunna främja lösdrifter även hos ridskolor och liknande verksamheter, så kan det vara nödvändigt att poängtera att det är tillåtet att hålla hästarna i spiltor några timmar per eftermiddag/kväll när eleverna sköter om hästarna före och mellan lektioner. Det skulle fortfarande bli en bättre hästhållning om hästarna får gå på lösdrift sena kvällar, nätter och hela förmiddagarna, dvs. minst 16 timmar per dygn, jämfört med hästar som står i spilta/box större delen av dygnet.

4) Kan ni se några arbetsmiljöeffekter, positiva respektive negativa, med att inte längre ha uppbundna system (spiltor för stadigvarande hästhållning)

Om verksamheterna väljer att gå över till lösdriftssystem så visar ett par studier att miljön blir säkrare och mindre belastande. Enligt ett examensarbete av Söderman & Fransson (2017) var tidsåtgången och arbetsbelastningen mindre på ridskolor med lösdriftssystem jämfört med boxar/spiltor. Även mängden arbetsrelaterade belastningsskador var mindre. En studie av Yngvesson med flera kom fram till samma resultat. Säkerheten för ridskoleeleverna på ridskolor med lösdrift var något högre, arbetsmiljön för de anställda bättre och kostnaderna lägre. Även Hultgren & Ivarsson, (2007) menar att lösdrift gynnar en bra ergonomi. Utöver det har studier visat att unghästar på lösdrift är lugnare och därmed lättare att rida in, vilket också är positivt för arbetsmiljön för ryttarna (Rivera et al., 2002). Gällande spiltor i jämförelse med boxar, så är det alltid en säkerhetsrisk att behöva gå in till en häst bakifrån.

5) Kan ni se några positiva respektive negativa effekter vad gäller djurskydd, djurhälsa och smittskydd med att inte längre ha uppbundna system (spiltor för stadigvarande hästhållning)

I jämförelse med spiltor, så tillåter boxar ett mer naturligt rörelsemönster än spiltor. Den största positiva effekten gällande djurskydd kommer för verksamheter som väljer att ställa om till lösdriftssystem. Hästar är i grunden sociala djur som naturligt lever i stabila flockar, rör sig över stora områden och spenderar en stor del av sin tid med att äta. De är aktiva både dag- och nattid. En välskött och bra utformad lösdrift är det inhysningssystem som bäst tillgodoser hästens naturliga beteende. Hästar som får en lång utevistelse/går på lösdrift blir lättare att hantera (Rivera et al., 2002), drabbas av färre kotledsinflammationer (Odlander, 2010) samt luftvägsinflammationer (Michanek & Ventorp, 2008). Yngvesson med flera har i ett nyligen avslutat forskningsprojekt visat att ridskolor med lösdrift hade en något högre välfärd än ridskolor med uppbundna system.
En möjlig negativ effekt av övergång från spiltor till boxar skulle kunna vara att hästar i spiltor har laglig rätt att vistas utanför spiltorna 8 timmar per dygn. Någon liknande regel för hästar i boxar finns inte. Det finns alltså en teoretisk risk att hästar som hålls på box får mindre utevistelse än hästar som hålls i spiltor. Detta hade varit olyckligt. Vi vill dock förtydliga att vi anser att detta ska förhindras genom att regeln kring vistelsetid i spilta också gäller hästar i boxar.

c) Finns det kostnader som minskar med annat inhysningssystem?

Om utvecklingen, som vi tror, går mot lösdriftssystem så visar de studier vi har tagit del av att personalkostnader, driftskostnader samt kostnader för rehabilitering av skadad personal minskar (Michanek & Ventorp, 2008; Söderman & Fransson, 2017). Utöver det finns en mer indirekt kostnadsminskning för skadade och sjuka hästar, då hästar som hålls utomhus har en minskad risk för hältor och luftvägssjukdomar

Övergångsbestämmelser och undantag

10) Kan ni se något behov av övergångsbestämmelser?
a) Vilka kan i så fall behöva detta?

En rimlig övergångstid kan absolut behöva vara aktuellt för att olika verksamheter ska kunna hitta så bra uppstallningssystem som möjligt. Vi ser att detta främst kan gälla tätortsnära ridskolor.

12) Ser ni att någon skulle kunna vara i behov av ett undantag från kravet på lösgående djur?
a) Vilka i så fall? Utveckla och motivera varför dessa aktörer kan behöva undantag.

Som tidigare nämnt, så är det viktigt att en lagändring inte leder till att vissa verksamheter ställer om till uppstallning i boxar med minimalt med utevistelse. Även hästar som står på box är mycket begränsade i hur mycket de kan utföra sina naturliga beteenden och behöver fortfarande få möjlighet att vara ute. Därför är det viktigt att på olika sätt styra verksamheterna i rätt riktning så att de hellre väljer system med mycket utevistelse. En ridskola där hästarna går på lösdrift mer än 16 timmar per dag (på natten och på dagarna) och övrig tid antingen rids eller står i väl utformade spiltor mellan lektionerna bör generellt inte leda till en sämre välfärd än i verksamheter där hästarna står uppstallade i boxar förutom en kort utevistelse i liten hage. Därmed anser vi att lagstiftningen först och främst behöver utformas så att även hästar som står i boxar har rätt till en längre daglig utevistelse samt att några timmars uppstallning i spiltor för hästar som annars går på lösdrift är tillåtet.

Andra alternativ än ändring av lagstiftning

14) Kan ni se att det finns andra sätt än lagändring som kan underlätta en snabb och effektiv omställning till lösgående system? Utveckla och beskriv varför dessa sätt skulle vara bättre än lagstiftning.

Vi tror att en lagändring är den rätta vägen att gå för att ställa om till lösgående system. Däremot ser vi gärna ytterligare incitament för att ställa om till ännu mer hästvänliga system, såsom mycket utevistelse och lösdriftssystem. Vi tror framför allt att ridskolor skulle behöva få någon form av ekonomiskt stöd samt hjälp med marktillgång etc. för att kunna utveckla sin verksamhet.

Referenser
Hultgren, P. och Ivarsson, C. 2007. Arbetsrelaterade förslitningsskador hos ridlärare. Fördjupningsarbete inom hipplogprogrammet.

Michanek & Ventorp. 2008. Förstudie om hållbar hästuppfödning. Bollerups lantbruksinstitut.

Odlander, J. 2010. Injuries of horses related to type and amount of pasture/paddock confinement. Examensarbete inom veterinärprogrammet, Uppsala 2009.

Rivera, E., Benjamin, S., Nielsen, B., Shelle, J. & Zanella, A.J. 2002. Behavioral and physiological responses of horses to initial training: the comparison between pastured versus stalled horses. Applied Animal Behaviour Science 78: 235-252.

Söderman & Fransson. 2017. 2017. Inhysningens betydelse för arbetsmiljön på svenska ridskolor. Examensarbete inom hippologprogrammet.

Yngvesson, J. Personligt meddelande 2018-12-14.

Remissvaret som pdf

För Djurskyddet Sverige

Åsa Hagelstedt Emma Brunberg
Generalsekreterare Sakkunnig, Agr. Dr.

Hunden Igor i skogen

Igor hittades fastbunden runt en gran i skogen

Hunden Igor i skogen

Det var mitten av november när Djurskyddet Kristinehamn fick ett samtal från Polisen i Örebro. De hade omhändertagit en hund som stått fastbunden runt en gran i skogen. Han hade inte en muskel på kroppen och var så mager att han knappt kunde gå. Han stod upp. Men i blicken var han död.

– Det första jag såg när polisen öppnade bagageluckan var en totalt avstängd hund. Han hade gett upp. Han fanns inte, säger Eva Johansson, jourhemsansluten till Djurskyddet Kristinehamn.

Hunden som hette Igor, var någon form av Pitbull-blandning. Han var svårt mager och hade antagligen blivit slagen och sparkad över hela kroppen, han saknade många tänder och hade problem att gå och. Öronen var även kuperade. Något som är olagligt i Sverige.

Igor fick komma med hem till Eva som skulle vara jourhem under rehabiliteringsperioden. De första dagarna ville han inte ha något med någon att göra. Han hade fri tillgång till mat, men åt knappt. Han visade inga tecken på aggressivitet mot varken människor eller djur. Han bara existerade.

– Vi har ju tre katter, varav den yngsta, Tiger, blev särskilt intresserad av Igor. Till en början tittade han bara på katterna, det var som om han undrade vad de var för slags varelser, vad vill dom? Men efter en tid började han sakta komma ut ur sitt skal. Han ville vara med. Började visa nyfikenhet för Tiger. Och han ville ha närhet. Ligga bredvid mig i soffan och sova nära i sängen, säger Eva.

Idag har en vänskap vuxit fram mellan Tiger och Igor. Och Eva berättar hur de försöker klura ut hur de ska leka med varandra. Igor har börjat upptäcka leksaker och vill gärna att Tiger hakar på.

– Favoritleksaken är en rugbyboll! Alla andra leksaker tuggar han sönder direkt, men rugbybollen får vara hel. Tyvärr är rugbybollen lite för stor för Tiger men de leker med varandra bäst de kan.

Igor går fortfarande stelt och lite snett med bakbenen. Han kommer troligtvis aldrig kunna gå normalt. Men veterinären har bekräftat att han inte verkar har ont. Så förutom det kan han idag verka vara som vilken hund som helst. Om det inte vore för vissa detaljer.

– En gång när jag moppade golven så hade jag haft Igor bakom mig i ögonvrån, när jag sen vänder mig om har han krupit ihop. Han trycker sig mot väggen och blundar hårt. En annan gång var i stallet. Jag stod och mockade och plötsligt ville han inte komma fram till mig, jag förstod inte vad det var, tills jag insåg att han var rädd för plastgrepen jag höll i. Det går jättebra att lämna honom ensam hemma, även om det sällan sker. Om vi däremot är någonstans och jag startar bilen innan han har hoppat in, då blir han orolig. Han är väldigt rädd för att bli lämnad på en plats som inte är hemma.

Eva skulle från början bara vara jourhem åt Igor, i väntan på en stabil adoptivfamilj. Men efter att ha träffat den första potentiella familjen, bestämde hon sig istället för att behålla honom själv.

– Trots att han bara var fem år så verkade han äldre. Det syns att han har levt ett hårt liv. Och det kändes inte bra att låta honom flytta igen, nu när han äntligen har funnit tryggheten. Så jag bestämde mig för att Igor aldrig igen skulle behöva flytta. Han får stanna hos oss.

Hunden Igor

Här har Igor varit hos polisen i 10 dagar och ”ätit upp sig”.

 

 

 

 

 

 

 

Hunden Igor med en katt

Bästa vänner för evigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hunden Igor

Igor fick en ny chans tack vare Djurskyddet Kristinehamn.

Angående regeringsuppdraget ”Jakt i Sveriges ekonomiska zon”

Remissvar angående regeringsuppdraget ”Jakt i Sveriges ekonomiska zon” (NV-08969-16)

Djurskyddet Sverige avslår förslaget att öppna upp för jakt i Sveriges ekonomiska zon av anledningen att den aktuella jakten är skyddsjakt på säl. Vår organisation är inte principiellt mot viltvård och jakt som är etisk och djurskyddsmässigt säker, men vi ställer oss tveksamma till att jakt på säl tillhör den kategorin.

Huvudargumentet för att öppna upp för säljakt i den ekonomiska zonen är för att få freda fiskeredskap. Det är dock högst tveksamt att skyddsjakt på just säl har någon som helst inverkan på skadorna på fiskeredskap utan den viktigaste åtgärden i detta fall är förebyggande arbete. I utredningen nämns att skyddsjakt kan vara en möjlighet att köpa sig tid för att utveckla förebyggande metoder. Det anser vi inte är ett rimligt argument möjligheten för skyddsjakt på säl då den eventuella problematiken kring sälar och fiskeredskap är känd sedan mycket länge. Det kan däremot vara möjligt att mer ekonomiska medel måste ges till utvecklingsprojekt.

Vi önskar poängtera att djurskyddsaspekten måste belysas i arbetet kring dessa frågor. Som nämns i utredningen så skulle jakt på säl nästan uteslutande ske från båt. Detta är en omstridd jaktform och är mycket komplicerad. Båten rör sig naturligt nog på grund av väder och vind och sälarnas träffyta är mycket liten när de befinner sig i vattnet. Utöver det så sjunker sälarna till botten fort vilket gör att det är svårt att följa upp resultatet. Skadeskjutningar på säl är vanligt. Djurskyddet Sverige anser därför att jakt på säl från båt och på sälar som är i vattnet ska förbjudas helt. I t.ex. Norge är jakt på sälar som befinner sig i vattnet förbjuden. I EFSAs uttalande om säljakt slås det fast att skjuta sälar så att chansen att hitta dem minskar, t.ex. när de befinner sig på öppet vatten, utgör en risk att djuren utsätts för onödigt lidande. De drar också slutsatsen att säljakt inte ska ske om sälen har uttalat att skjuta sälar som inte ”utgör ett stabilt mål”. Att tillåta jakt i ett område där jakten i stort sett uteslutande kommer att ske från båt och när sälarna befinner sig på vatten anser vi därmed vara uteslutet av djurskyddsskäl.

Angående en eventuell licensjakt så ser vi inte att det är bevisat att sälpopulationen klarar en jakt. Det var inte länge sedan sälpopulationen var mycket hotad och Östersjöns knubbsälar räknas fortfarande som sårbara. Dessutom är miljöläget i Östersjön kritiskt, sälarna är fortfarande drabbade av till exempel tarmskador och reproduktionsproblem på grund av miljöproblem. Vikarsälarna är också mycket känsliga för klimatändringar då de är beroende av is. Sälarnas bevarandestatus kan därför mycket snabbt försämras igen.

För Djurskyddet Sverige,

Åsa Hagelstedt
Generalsekreterare

Emma Brunberg
Sakkunnig i djurskydd

Remissvaret som pdf

Bild på gris i bur

1,6 miljoner vill skrota burarna

Djur i bur utsätts ofta för stort lidande eftersom de begränsas kraftigt i sina rörelser och hindras från att utföra många naturliga beteenden. Nu har 1,6 miljoner EU-medborgare skrivit under för ett förbud mot burhållning av lantbruksdjur i Europa. 

Hundratals miljoner lantbruksdjur inom EU lever hela sina liv eller delar av sina liv i burar. Suggor tvingas amma sina kultingar i fixeringsboxar, kaniner och vaktlar hålls hela livet i karga burar, mycket unga kalvar stängs in i individuella kättar, många hönor sitter fortfarande i bur och ankor och gäss fixeras för att kunna tvångsmatas vid tillverkning av gåslever.

Nu ska frågan behandlas av EU-kommissionen.