Remissvar med anledning av förslag till ändringar i Jordbruksverkets föreskrifter om skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård och Jordbruksverkets föreskrifter om läkemedel och läkemedelsanvändning (Dnr 5.7.16-8445 /16 och 5.7.16-8446/16)

Sammanfattande synpunkter

Sammanfattningsvis är Djurskyddet Sverige mycket kritiska till förslaget till nya föreskrifter och avstyrker förslaget i sin helhet. Vi anser dessutom att konsekvensanalysen är bristfällig och inte kan användas som underlag för ett liknande beslut. I och med detta har vi valt att inte använda verkets mall och valt att inte kommentera varje enskild paragraf.

Angående förslaget att utöka undantagen för ”övrig personal”

När kravet på en legitimation för djursjukskötare infördes 2010 var detta ett tydliggörande av djursjukvårdens allt mer avancerade behandlingar och kompetensen som därmed behövs hos djurhälsopersonal. Det är mycket stor skillnad i utbildningsnivå på en djursjukskötare med en treårig universitetsutbildning och en djurvårdare med gymnasieutbildning och 80 timmars påbyggnadsutbildning, som den utökade kompetensen föreslås innebära. Vi anser att genom att införa en tredje nivå, och därmed ge möjlighet för djurvårdare med en mycket kort arbetslivserfarenhet och utbildning utföra till exempel sövning av djur är negativt för djurskyddet, tryggheten för djurägare samt arbetsmiljön för djursjukvårdare och veterinärer.

Djurskyddet Sverige menar att förslaget går emot propositionen (2008/09:94) Verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård där det anges att ”behandlingar på djur som kan innebära stora risker för djurs eller människors hälsa, endast bör utföras av personer som står under samhällets tillsyn. Det är också viktigt att personer som har rätt att utföra behandlingar som kan innebära risker från smittskydds- eller djurskyddssynpunkt är ålagda att arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet och att samhället kan ingripa med sanktioner mot en sådan person som missköter sig”. Länsstyrelsen kontrollerar djurhälsopersonal med legitimation, men inte det som kallas för ”övrig personal”, som saknar legitimation.

Att en veterinär ska ansvara för att en person med en mycket kort utbildning utför avancerad djursjukvård, till exempel under en operation, måste anses innebära fara för djurets säkerhet och också en ökad stressfaktor för veterinären. Det är dessutom långt ifrån alla veterinärer, med t.ex. kirurgi som specialitet, som anser sig själva vara kompetenta vad gäller narkos, speciellt för mer krävande patienter. Att en veterinär ska vara närvarande är inte tillräckligt i en kritisk situation. Veterinären är mest troligt upptagen med t.ex. ett kirurgiskt ingrepp och bör kunna fokusera på detta och inte behöva ha hela ansvaret för både sövning och själva ingreppet. En trolig konsekvens av detta är troligtvis att veterinären inte kan utföra sitt jobb på ett lika noga och tillfredsställande sätt. Det bör även ifrågasättas hur försäkringsbolagen kommer ställa sig till att betala ersättning för eventuella komplikationer som kan misstänkas ha uppstått på grund av utbildningsnivån hos djurhälsopersonalen.

Angående de föreslagna utbildningarna

Djurskyddet Sverige är kritiska till förslaget att jordbruksverket inte längre måste godkänna utbildningen och ifrågasätter hur en sådan utbildning ska kunna kvalitetssäkras. Sövning och övervakning av narkos är ett komplicerat vårdmoment och vi ser en mycket stor risk i att patientsäkerheten och djurskyddet blir lidande.

Utöver riskerna för djurets välfärd så innebär det också en mycket stor konsekvens för djurägaren som alltså inte kan vara trygg med att en person med tillräcklig utbildning ansvarar för narkosen.

Allmänna synpunkter angående konsekvensutredningen

Djurskyddet Sverige anser också att konsekvensutredningen inte är tillräckligt väl underbyggd. Vi tror absolut att arbetsbelastningen inom djursjukvården är mycket hög, men anser också att i en så viktig konsekvensutredning måste argumenten underbyggas med fakta från tydligt angivna källor/utredningar. Utifrån den allmänna bakgrunden i konsekvensutredningen framgår till exempel att tillgängligheten har minskat, att det inte finns personal som kan söva djur tillgänglig och att djursjukvårdare huvudsakligen arbetar på jourtid. Vi saknar uppgifter från vilken utredning denna information kommer och också i vilken grad till exempel tillgängligheten har minskats och förväntas minska framöver. Inte heller framkommer varifrån uppgifter om att akuta operationer på sällskapsdjur har ökat kommer.

Naturvetarnas utredning från 2015 är en av få referenser som används för att ge en bakgrund till förslaget. Dock har endast valda delar av denna rapport använts som beslutsunderlag och delar av den fakta som utelämnats är av hög relevans för utredningen. Till exempel anges tydligt i denna utredning att viktiga anledningar till arbetssituationen inom yrket är att djursjukskötarnas kompetens inte tas tillvara tillräckligt, att djursjukskötarna utför arbetsuppgifter som inte ingår i legitimationen (t.ex. lokalvård), att det finns otydligheter i rollfördelningen mellan djurvårdare och djursjukskötare samt att temporära förändringar av regelverket bör undvikas. Detta är slutsatser som talar mot föreskriftsförslaget snarare än för.

Övriga förslag och synpunkter

Vi önskar att det ges möjlighet till fler djursjukskötare/veterinärer med utländsk utbildning och vårdutbildad legitimerad personal inom humansjukvården att få svensk legitimation, efter svensk påbyggnadsutbildning. Utöver detta skulle vi önska att det utreds om det är möjligt att återinföra möjligheten till att ansöka om legitimation som djursjukskötare på övergångsregler.

Vi ställer oss även frågande till att arbetsmiljöverket, socialstyrelsen, kemikalieinspektionen, organisationer för ägare till sällskapsdjur/hästar och djurförsäkringsbranschen inte ingår i sändlistan för förslaget.

Angående förslaget om embryotransfer på får

Djurskyddet Sverige anser inte att det är tillräckligt motiverat att utsätta får för embryotransfer. Upprepade injektioner, postoperativ smärta, infektionsrisk och risk för sammanväxningar innebär stress och att djuren påförs ett onödigt lidande. Detta är inte förenligt med djurskyddslagen 2 §.

För Djurskyddet Sverige,
Linda Maria Vonstad, förbundsordförande
Emma Brunberg, sakkunnig

Remissvaret i utskriftsvänlig version

Remissvar angående förslag på nya råd och dialoggrupper hos Jordbruksverket

Djurskyddet Sverige är positiva till förslaget och bidrar mycket gärna i Rådet för hållbar produktion och konsumtion av livsmedel samt Dialoggrupp för djurskydd, där vi är föreslagna som medlemmar.

I förslaget kan det se ut som att fiskvälfärd fallit bort då grupperna som specifikt kommer att arbeta med hav- och sjömat inte ser ut att ha till syfte att utveckla djurvälfärden, vilket är av stor vikt då djurvälfärden inom denna näring behöver stärkas. Om tanken är att Dialoggrupp djurskydd ska omfatta även fisk så bör fiskerinäringen vara involverade även här. Om tanken istället är att djurskydd ska tas upp i Dialoggrupp havs- och sjömatsmarknaden bör någon djurskyddsorganisation samt t.ex. veterinärförbundet vara involverad i denna.

Vad gäller referensgrupper och arbetsgrupper så vill vi påpeka vikten av att djurskyddsorganisationer bjuds in till diskussioner om till exempel förslag till nya djurskyddsföreskrifter så att inte förslagen kommer från arbetsgrupper som endast representeras av näringen och jordbruksverket. Vi deltar gärna i sådana arbetsgrupper och tror att vi har kompetens att tillföra i dessa diskussioner. Vi anser också att det är motiverat att i förekommande fall miljöorganisationer bjuds in till arbetsgrupperna. Ett sådant exempel är djurskyddsföreskrifter kring bete. Eftersom djurskydd har högsta prioritet hos konsumenterna är det angeläget att också involvera konsumentrepresentation i arbetsgrupperna.

För Djurskyddet Sverige,
Linda Maria Vonstad
Förbundsordförande

Remissvaret i utskriftvänlig version

Remissvar med anledning av förslag till Naturvårdsverkets föreskrifter om användande av fångstredskap (Ärendenr . NV-06688-13)

Sammanfattande synpunkter

Djurskyddet Sverige anser att:

• Det är i många fall tveksamt om användande av fångstredskap, framför allt för levandefångst, kan anses uppfylla 27 § i jaktlagen om att jakt inte får utsätta vilt för onödigt lidande. Därmed bör användande av fångsredskap tillåtas mycket restriktivt.
• All användning av fångstredskap utanför trädgård och gård ska villkoras med tillståndsplikt samt att det krävs djurslagsspecifik utbildning för användning av alla fälltyper. Utbildningen ska ha fokus på djurskydd.
• Att alla fällor, oavsett om de är avsedda för levandefångst eller inte, ska utrustas med larm.
• Levade fågel som lockbete ska inte vara tillåtet.
• Viltfångade fåglar ska inte få hållas i fångenskap i avelssyfte.

Specifika synpunkter

Fällfångst är en jaktform där viltet riskerar att utsättas för onödigt lidande och bör därmed regleras mycket noga. Djurskyddet Sverige anser generellt att all användning av fångsredskap utanför trädgård och gård villkoras med tillståndsplikt samt att det måste finnas krav på djurslagsspecifik utbildning för användning av alla fälltyper. Utbildningen ska ha fokus på djurskydd.

11 §

Alla fällor, oavsett om de är ämnade för levandefångst eller inte, ska vara utrustade med larm. Även fällor avsedda att döda viltet bör ha larm för att undvika onödigt lidande i de fall fällan inte dödar omedelbart och då istället skadar djuret. Fällor för levandefångst utan larmanordning innebär att viltet kan vara fast i fällan upp till ett dygn, vilket inte är acceptabelt med hänsyn till fysiskt och psykiskt lidande. Eftersom att det finns tillgängliga larmanordningar, så måste ett sådant lidande anses vara onödigt och avsevärt. Därmed är användandet av fällor utan larm inte förenligt med 27 § i jaktlagen. Den ökade kostnaden för användaren får inte ställas mot djurskyddet. Det bör också vara reglerat att larmanordningen kontrolleras minst en gång per dygn.

16-20 §§

Om fällor utan larmanordning trots allt ska vara tillåtna framöver, ska dessa kontrolleras med max två timmars mellanrum. Att låta ett djur vara kvar i en fälla upp till ett dygn leder till en mycket hög stressnivå hos djuret och kan också leda till fysiska skador när djuret försöker ta sig ut ur fällan. Eftersom att det är fullt möjligt att kontrollera fällan betydligt oftare, så måste detta lidande anses vara onödigt och är därmed inte förenligt med 27 § i jaktlagen. I 20 § föreslås att fångstredskap med larmanordning ska vittjas senast två timmar efter att larmanordningen har gett utslag. Logiskt sett så innebär det att två timmar är en tidsgräns som inte bör överskridas med hänsyn till djurets välfärd och bör därför också gälla även för fällor utan larmanordning. Den föreslagna skillnaden mellan kraven på vittjning mellan fällor med och utan larmanordning kan leda till att man hellre väljer fällor utan larmanordning, eftersom att kraven för hur ofta/snabbt dessa måste vittjas är mycket lägre om fällan inte har larm.

26 §

Levande fågel som lockbete ska inte vara tillåtet. I en skrivelse till länsstyrelsen i Skåne (dnr 2005-50) konstaterade den dåvarande Djurskyddsmyndigheten att ”att hålla levande fågel som lockbete för rovfågel eller andra djur är inte förenligt med djurskyddslagen” och att ”Den stress och rädsla en duva utsätts för vid en eller upprepade attacker från duvhök, strider mot lydelsen i Djurskyddslagens 2 § att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Vid en eller flera attacker utsätts duvan för ett lidande som kan avses avsevärt”. Våra åsikter i denna fråga har sammanfattats i en skrivelse till Jordbruksverket daterad 17 november 2011. Denna skrivelse vinns bifogad och bör anses vara en del av vårt remissvar.

34 §

Vad gäller jakt med lockfåglar hänvisar vi till ovanstående kommentar angående 26 §. Enligt djurskyddslagen är det förbjudet att hålla viltfångade djur för sällskap eller hobby. Detta bör gälla även för djur som hålls i avelssyfte.

För Djurskyddet Sverige,
Linda Maria Vonstad
Förbundsordförande

Remissvaret i utskriftvänlig version