Remissvar angående reglering i djurskyddsförordningen beträffande frivilliga kontrollprogram för djuromsorg

Inledningsvis vill Djurskyddet Sverige (DS) påpeka att benämningen frivilliga kontrollprogram för djuromsorg får det, för gemene man, att låta som om det innebär en högre omsorg om djuren än hos de djurhållare som inte ingår i ett frivilligt kontrollprogram för djuromsorg.

Detta ger således helt fel signaler till konsumenterna, rimligen torde benämningen istället vara kontrollprogram för djurskydd då det handlar om just olika typer av kontrollprogram i relation till djurskyddslagstiftningen och inte nödvändigtvis djuromsorg. Särskilt eftersom det att inte vara med i ett kontrollprogram innebär att man lever upp till hela djurskyddslagstiftningen utan dispenser och undantag.

DS instämmer i att systemen med kontrollprogram för djuromsorg behöver regleras. En konsekvent samordning och ett reglerat informationsutbyte mellan kontrollmyndigheter och branschorganisationernas kontrollanter är exempel där potentiella vinster för djurvälfärd kan uppnås. De djuromsorgsprogram som för närvarande finns skiljer sig dock mycket åt vad gäller effekter för djurens välfärd i praktiken. Vi anser att varje kontrollprogram för djuromsorg ska ha de värden som anges i djurskyddslagen och djurskyddsföreskrifterna som miniminivå.

Då det medges avsteg från minimikraven så finns det en överhängande risk att den reglering som det medges undantag från förlorar i värde totalt sett – alltså även för de djurhållare som inte ingår i något kontrollprogram. Det visar inte minst den dom från Förvaltningsrätten, där en djurhållare anmälts för brott mot djurskyddslagen eftersom han inte tillhandahöll ligghall (eller motsvarande skydd) till sina utegångsdjur (nötkreatur) vintertid. Domstolen valde att ogilla åtalet, med hänvisning till att det finns kontrollprogram där man kan få dispens frånjust den bestämmelsen, som alltså inte kan vara särskilt viktig för djuren. I förlängningen innebär alltså tillämpandet av frivilliga kontrollprogram som är kopplade till lättnader i lagstiftningen att även djurhållare som INTE är anslutna till aktuellt kontrollprogram och INTE heller uppfyller några av kraven för dispens likväl kan tilldömas sådan dispens av domstol, med hänvisning till att det existerar kontrollprogram. Detta innebär att de regler som det via kontrollprogram går att få dispens eller andra typer av lättnader från (sett ur djurhållarperspektiv) i praktiken blir helt irrelevanta för samtliga djurhållare, vilket skulle innebära markanta försämringar av djurskyddet sett ur djurens perspektiv.

Ett annat mycket stort problem med dagens kontrollprogram är den inbyggda bristen på insyn. Vid den bedömning av t.ex. beläggningsgrad i kontrollprogram för slaktkycklingar och värphöns som branschkontrollanten gör förhindras insynen i dessa dokument eftersom de inte diarieförs på myndighet (Jordbruksverket).

Ett viktigt principiellt fel är att förslagen till kontrollprogram inte remissbehandlas trots att de oftast innebär avsteg från regelverket som idag gäller som miniminivåer ex vis djurskyddsföreskrifterna.

Godkännande av kontrollprogram

Vi vill starkt poängtera vikten av att utvärderingar av kontrollprogram alltid måste göras av en oberoende grupp, där forskare med relevant vetenskaplig kompetens och djurskyddsorganisationer finns med vid sidan av myndigheter och branschens representanter.
DS instämmer i att godkännandena av kontrollprogrammen ska vara tidsbegränsade, men menar att de bör bedömas på nytt vart tredje år istället för som föreslås vart femte år. Det pågår en omfattande forskning på lantbrukets djur och nya rön bör kontinuerligt kunna vägas in och integreras i dokumenten.

Anslutning till kontrollprogram

Det är mycket viktigt för såväl rättssäkerheten som för själva grundsyftet med kontrollprogram att de utvärderas och bedöms av en oberoende grupp enligt ovan, samt att programmen därefter går ut på remiss. Vi vill också trycka på vikten av att länsstyrelserna alltid får information om vilka verksamheter som har dispens från vissa djurskyddsbestämmelser, samt att branschkontrollantens rapporter alltid vidarebefordras till länsstyrelsen.

Kontroll och övervakning

Det är från djurskyddssynpunkt helt avgörande hur kontrollen av verksamheterna sköts och upprätthålls, och att Jordbruksverket reviderar innehållet i kontrollprogrammen i takt med att nya forskningsresultat publiceras. Jordbruksverkets oberoende från branschorganisationerna vid bedömningar av kontrollprogram kan inte nog poängteras.

Någon form av uppföljning bör också göras för att säkerställa att länsstyrelserna inte lågriskbedömer besättningar som ingår i ett frivilligt kontrollprogram. Med tanke på myndigheternas ofta höga arbetsbelastning är risken påtaglig att de offentliga kontrollerna på dessa objekt nedprioriteras, då man istället litar på branschens egna kontroller.

Remissvaret i utskriftsvänlig version

Svar på remiss licensjakt på säl, NV-00327-13

Djurskyddet Sverige är emot införande av licensjakt på säl. Vi motsätter oss införandet av licensjakt både av djurskyddsmässiga och artskyddsmässiga skäl:

Svårigheterna att på ett djurskyddsmässigt sätt genomföra jakt på ett vattenlevande djur, den träffyta som är i normalfallet utgör ca bara några procent av sälens kropp. Att jag från båt med ett klass två vapen är en ur jaktsynpunkt förkastlig metod, med stora risker för skadeskjutning som följd.

Eftersök av en skott skadad säl verkar vara uteslutet eftersom sälen dyker och kan hålla sig under vattnet under lång tid. Interesset att jag säl från kust och fiskebefolkning är enligt flera undersökningar ringa. Att då intressera nya grupper att jaga säl är inte en framkomlig metod. Sälen anses vara ett av våra mest svårjagade djur som knappast lämpar sig som ett nybörjarvilt.

Den Svenska Sälstammen är ännu inte så stark att den tål jaktformen licensjakt. Knubbsälen är enligt flera bedömare inte så talrik som undersökningar gör gällande. Det ska istället göras åtgärder inom det alltmer tynande yrkesfisket; Att man inte lägger fångstredskapen på samma ställe utan varierar. Att man inte kastar skräpfisken där fångstredskan finns utan flyttar detta till en åtelplats.
Dessa enkla åtgärder har visat att man slipper sälskador helt eller delvis.

Remissvaret i utskriftsvänlig version

Generella synpunkter

På fler områden i förordningen föreslås att KOM, genom delegerade akter (delegated acts), ges stora befogenheter att ingripa med hög grad av detaljstyrning av bestämmelser. Detta innebär då en paradox som behöver hanteras eftersom såsom de senare årens regelverk har utformats, både nationellt och internationellt, innebär dessa mindre detaljstyrning och mera av målstyrning. Och detta förslag med de kommande delegerade akterna innebär i sig en återgång till detaljstyrning.

Å andra sidan finns det ett växande behov inom EU att harmonisera de enorma olikheterna i medlemsstaternas olika kontrollsystem. Sverige bör då föreslå ett lämpligt sätt att hantera detta, vilket kan kräva en del kompromisser. T ex kan KOM uppmanas att snabbt komma ut med vägledningar kring olika bestämmelser, att dessa vägledningar ges högre status genom effektiv uppföljning genom FVO revisioner av medlemsstaterna samt att medlemsstater som inte väljer att följa vägledningar förpliktigas att redovisa för KOM på vilket alternativt sätt kommer bestämmelsen att tillämpas nationellt så att målet med förordningen uppfylls etc.

Sverige har, genom 64 § djurskyddsförordningen, valt att utöka förordningens tillämpningsområde till andra djurhållare än de som avses här (livsmedels- och foderföretagare). Vissa bestämmelser i den nya lagstiftningen som innebär en skärpning av KOM befogenheter att styra vårt kontrollsystem, obligatoriska avgifter m.m. vilket då gör att nyss nämnda paragraf behöver ses över i grunden.

Läs hela remissvaret i utskriftsvänligt format

Yttrande över Snabbremiss ursprungsmärkning kött (artikel 26.2b), diarienummer 35/2013

Djurskyddet Sverige har blivit uppmärksammat på ovanstående remiss från Livsmedelsverket, och noterar att vi inte finns med i verkets sändlista. Vi anser att ursprungsmärkning av kött även har flera djurskyddsaspekter och att djurskyddsorganisationer därför bör ges möjlighet att avge synpunkter.

Djurskyddet Sverige vill ha en ursprungsmärkning enligt alternativ tre i powerpointpresentationen ”Implementing rules regarding Article 26 (2)b of Regulation 1169/2011”. Det innebär att vi anser att ursprungsmärkning ska omfatta fött (kläckt), uppfött och slaktat, dvs det som idag gäller för nötkött.

Djurtransporter är en fråga som engagerar och berör många medlemmar i Djurskyddet Sverige. Det gäller inte bara transporter till slakt utan även transporter under hela djurets uppfödningsperiod. En märkning av såväl födelseland, uppfödningsland och land där djuret slaktas ger visserligen en grov men ändå lättbegriplig bild av djurets hantering och utsatthet för transporter.

Konsumentinformation om transport och handel med djur är en angelägen djurskyddsfråga. Djurskyddet Sverige förväntar sig att Sverige från djurskyddssynpunkt driver denna fråga kring fullödig ursprungsmärkning.

Remissvaret i utskriftsvänlig version