Djurskyddet Kristinehamn blev kontaktade av en kvinna som behövde bli av med en hund snabbast möjligt. Hunden var svårt aggressiv. Och för att den inte skulle attackera någon i familjen hade de haft hunden fastbunden vid ett element.

Kvinnan sa att hon hade köpt hunden av en man vid en parkeringsplats cirka två år tidigare. Nu hade familjen fått nog och kontaktade därför Djurskyddet Kristinehamn.

– Det var ingen vacker hund som vi tog hem. Pälsen bestod av långa tjocka korvar av ingrodd smuts. Klorna var två centimeter långa. Men det värsta var att ingen kunde gå i närheten utan att hon högg, hon var totalt förstörd, säger Elin Forsberg jourhemsansluten till Djurskyddet Kristineshamns djurhem.

Molly fick komma hem till Elin och sambon, där även den stora fjortonåriga hanhunden Zorro bor. Vid deras första möte bet Molly honom i nosen.

–Men Zorro struntade ju fullständigt i henne. Så Molly insåg snabbt att han var snäll och trygg och efter en tid ville hon sova tätt in till honom, säger Elin.

Det har nu gått drygt två år. Elin och sambon som först bara skulle vara jourhem bestämde sig för att behålla Molly. Hon har förändrats mycket men är inte helt återställd.

– Vi har fått lära oss var Mollys gränser går och att ta allting i hennes takt. Om hon ligger nära i sängen vill hon inte ha en plötsligt arm som stryker henne över ryggen. Om vi är ute och det kommer fram barn och vill klappa säger vi alltid nej.

Idag följer Molly med på det mesta. Hon är ute och campar, åker båt och har egen flytväst. Hon är glad och nyfiken och hon har framför allt fästs sig vid husse. Hon vill gärna ha kärlek men i lagom dos.

– Det är vanligt att våra jourhem fäster sig vid hundarna som de egentligen bara ska ta hand om tillfälligt. Det blir lätt så. När de får vara med om den stora förändring som en hund genomgår när de får komma till en trygg familj, säger Christina Gustavsson ansvarig på Djurskyddet Kristinehamns djurhem.

Det var i slutet på september i fjol som en man upptäckte en haltande kattunge i sin trädgård. Kattungen var väldigt mager, skygg och hade ett otäckt sår vid benet. Mannen kontaktade Djurskyddet Sigfrid som åkte dit.

-Till en början var kattungen så väldigt rädd, men när vi väl fick in honom i fångstburen blev han lugn, han tittade på mig med sina stora ögon, det var som om han ville ha hjälp, säger Alexandra Fastén, vice ordförande på Djurskyddet Sigfrid i Växjö.

Kattungen hade inget chip eller id-märkning. Och ingen hade sett varken kattmamma eller eventuella syskon i området. Han hade troligtvis strukit omkring ensam och utan mat ett bra tag. Hans dagar var räknade.

-Såret som var orsaken till att han haltade visade sig vara mycket värre än vad vi först hade trott. Det var ett bitsår som gick från höftbenet upp till skinkan och enda in till skelettet. När vi tryckte på såret kom det ut jättemycket var, det var så fruktansvärt infekterat, säger Alexandra.

Bitsåret kom från ett rovdjur, troligtvis räv, trodde veterinären. Och med största sannolikhet hade kattungen varit död inom två dagar om han inte hade fått hjälp.

-Vad den här katten har varit med om och vad som hänt med hans mamma och syskon kommer vi aldrig få svar på. Men att de har blivit dödade och uppätna av ett rovdjur är inte helt otänkbart. Katter som lever i det vilda är oerhört utsatta.

Kattungen döptes till Figaro och fick flytta in tillfälligt hos Alexandra. Figaros första tid skulle innebära mycket specialvård, han behövde få mat via injektioner två till tre gånger per natt och såret behövde göras rent flera gånger om dagen.

-Det jag inte hade räknat med var hur nära vi skulle komma varandra. Figaro var väldigt nyfiken men hade svårt att gå till en början, så hans favoritplats blev att ligga på min arm, därifrån kunde han hänga med på det som skedde i hemmet. Vi blev väldigt tighta under den här tiden, och när han väl blev frisk och det naturliga hade varit att hitta en adoptivfamilj, kunde jag inte slita mig ifrån honom, säger Alexandra.

Figaro lever numera hemma hos Alexandra och hennes två andra katter. Förutom att han är outtröttlig när det kommer till bus och lek, så arbetar han även som stödkatt till nya hemlösa kattungar som kommer in till Djurskyddet Sigfrid.

– Moderslösa kattungar riskerar att fÃ¥ beteendestörningar. Mina katter är en välkomponerad och lugn flock med vuxna katter som inte far illa av att nya individer kommer och bor här i perioder. Jag kallar dem stödkatter just för att de stöttar de smÃ¥ moderslösa kattungarna under uppväxten. De visar hur toalÃ¥dan fungerar, hur man tvättar sig, lär dem att leka och säger ifrÃ¥n när kattungen gÃ¥r för lÃ¥ngt. Detta ersätter givetvis aldrig en kattmamma men gÃ¥r bra som nödlösning om en amma inte gÃ¥r att finna.

Figaro är en glad & nyfiken katt som alltid är sugen på bus!

Figaro med moderslösa Bell som förlorade sin mamma och sina syskon i en trafikolycka.