Det var mitten av november när Djurskyddet Kristinehamn fick ett samtal från Polisen i Örebro. De hade omhändertagit en hund som stått fastbunden runt en gran i skogen. Han hade inte en muskel på kroppen och var så mager att han knappt kunde gå. Han stod upp. Men i blicken var han död.
– Det första jag såg när polisen öppnade bagageluckan var en totalt avstängd hund. Han hade gett upp. Han fanns inte, säger Eva Johansson, jourhemsansluten till Djurskyddet Kristinehamn.
Hunden som hette Igor, var någon form av Pitbull-blandning. Han var svårt mager och hade antagligen blivit slagen och sparkad över hela kroppen, han saknade många tänder och hade problem att gå och. Öronen var även kuperade. Något som är olagligt i Sverige.
Igor fick komma med hem till Eva som skulle vara jourhem under rehabiliteringsperioden. De första dagarna ville han inte ha något med någon att göra. Han hade fri tillgång till mat, men åt knappt. Han visade inga tecken på aggressivitet mot varken människor eller djur. Han bara existerade.
– Vi har ju tre katter, varav den yngsta, Tiger, blev särskilt intresserad av Igor. Till en början tittade han bara på katterna, det var som om han undrade vad de var för slags varelser, vad vill dom? Men efter en tid började han sakta komma ut ur sitt skal. Han ville vara med. Började visa nyfikenhet för Tiger. Och han ville ha närhet. Ligga bredvid mig i soffan och sova nära i sängen, säger Eva.
Idag har en vänskap vuxit fram mellan Tiger och Igor. Och Eva berättar hur de försöker klura ut hur de ska leka med varandra. Igor har börjat upptäcka leksaker och vill gärna att Tiger hakar på.
– Favoritleksaken är en rugbyboll! Alla andra leksaker tuggar han sönder direkt, men rugbybollen får vara hel. Tyvärr är rugbybollen lite för stor för Tiger men de leker med varandra bäst de kan.
Igor går fortfarande stelt och lite snett med bakbenen. Han kommer troligtvis aldrig kunna gå normalt. Men veterinären har bekräftat att han inte verkar har ont. Så förutom det kan han idag verka vara som vilken hund som helst. Om det inte vore för vissa detaljer.
– En gång när jag moppade golven så hade jag haft Igor bakom mig i ögonvrån, när jag sen vänder mig om har han krupit ihop. Han trycker sig mot väggen och blundar hårt. En annan gång var i stallet. Jag stod och mockade och plötsligt ville han inte komma fram till mig, jag förstod inte vad det var, tills jag insåg att han var rädd för plastgrepen jag höll i. Det går jättebra att lämna honom ensam hemma, även om det sällan sker. Om vi däremot är någonstans och jag startar bilen innan han har hoppat in, då blir han orolig. Han är väldigt rädd för att bli lämnad på en plats som inte är hemma.
Eva skulle från början bara vara jourhem åt Igor, i väntan på en stabil adoptivfamilj. Men efter att ha träffat den första potentiella familjen, bestämde hon sig istället för att behålla honom själv.
– Trots att han bara var fem år så verkade han äldre. Det syns att han har levt ett hårt liv. Och det kändes inte bra att låta honom flytta igen, nu när han äntligen har funnit tryggheten. Så jag bestämde mig för att Igor aldrig igen skulle behöva flytta. Han får stanna hos oss.
Här har Igor varit hos polisen i 10 dagar och “ätit upp sig”.
Bästa vänner för evigt.
Igor fick en ny chans tack vare Djurskyddet Kristinehamn.
