Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om fjäderfähållning inom lantbruket m.m.

Sammanfattning, allmänna synpunkter och kommentarer

Sammanfattningsvis så tillstyrker Djurskyddet Sverige paragrafändringarna angående rörelsefrihet, taggtrådsstängsel och fodertråg. Vi avslår förslaget om beläggning för värphöns och unghöns och är bekymrade över behovet av ändringar om belysning, dagsljusinsläpp och sittyta. Vi saknar vetenskapliga belägg för förändringarna i beläggningsgrad.

Som allmänna synpunkter vill Djurskyddet Sverige tydliggöra att vi stödjer beslutet att dela upp nuvarande L100 i flera och djurslagsspecifika föreskrifter och tror också att det kommer att behövas en översyn av djurskyddsföreskrifterna för lantbrukets djur framöver. Däremot är vi kritiska mot tidpunkt för revideringen, bakgrunden till ändringarna, många av sakändringarna och kvaliteten på konsekvensutredningarna. Vi uppmanar därför Jordbruksverket att dra tillbaka förslaget i sin helhet och istället gör en fullständig översyn över dessa föreskrifter med hjälp av ett vetenskapligt råd.

Ändringarna i sak i föreskrifterna motiveras med att föreskrifterna ska bidra till ökad konkurrenskraft och bibehållet djurskydd. Ett bibehållet djurskydd är inte en ambition som hör hemma i en revidering av djurskyddsföreskrifterna, ambitionen bör vara ett bättre djurskydd. Djurskyddet Sverige menar att många av ändringarna dessutom kommer att inverka negativt på djurvälfärden, vilket inte är ambitionen i livsmedelsstrategin. Dessutom har konsumenterna högt ställda krav på djurskydd, vilket därmed påverkar konkurrenskraften. De är också i några fall en direkt anpassning neråt mot nivån i andra EU-länder, som inte är ambitionen med livsmedelsstrategin. Många av förändringarna är en direkt kopia på krav från delar av näringen, men som många forskare ställer sig tvivlande till.

Remisstiden har varit mycket kort. Det påpekas att huvuddelen av ändringarna endast är redaktionella, men även sådana ändringar kan vara mycket viktigt för hur föreskrifterna tolkas och tillämpas. Ett exempel på detta var när ett uteblivet ord i remissen om regelverket kring bete för nötkreatur hade kunnat förändra hela den svenska mjölkproduktionen till det sämre om det inte upptäckts av remissinstanserna. Eftersom det också finns få referenser till vetenskapliga studier för att motivera de förändringar i sak som föreslås, så har remissarbetet varit extra krävande.

Vi ställer oss frågande till varför Jordbruksverket väljer att göra dessa ändringar före ett vetenskapligt råd är tillsatt. Beslutet om att tillsätta ett vetenskapligt råd är taget och vad vi förstår så har uppdraget också lämnats till Nationellt centrum för djurvälfärd. Genom att göra förändringarna i samarbete med ett vetenskapligt råd hade kvaliteten på konsekvensutredningarna troligtvis varit bättre och ändringarna hade haft en vetenskaplig grund, vilket för majoriteten av ändringarna saknas idag.

Detaljerade synpunkter synpunkter och kommentarer

1 kap 13 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker ändringen.

1 kap 33 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker delvis ändringen.
Kommentar: Djurskyddet Sverige tillstyrker ändringen med stor tveksamhet, då det med dagens hållning av fjäderfä inte finns något annat alternativ. Vi vill dock påpeka att det är oroande att vi i Sverige tillåter en djurhållning som innebär att djuren inte kan leva med naturligt dagsljus utan att utveckla allvarliga beteendestörningar och önskar att Jordbruksverket framöver utreder grundproblematiken.

1 kap 40 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker ändringen.

2 kap 13 § – Djurskyddet Sverige avstyrker ändringen.
Kommentar: Vi efterfrågar det vetenskapliga underlaget till de föreslagna ändringarna och en förklaring till hur kriterierna ska kontrolleras. Det är inte möjligt att tillstyrka förslaget då det är det mycket svårt att avgöra exakt vad förändringen skulle innebära då jordbruksverket refererar till data från både länstyrelse och kontrollprogram som inte redovisas i konsekvensutredningen. I kapitlet ”Alternativa lösningar” anges att det enda alternativet till den föreslagna förändringen skulle vara att behålla skrivningen om ett kontrollprogram. Djurskyddet Sverige menar att det enda rimliga alternativet vore att helt ta bort möjligheten till att öka beläggningsgraden över föreskriftens miniminivå.

Djurskyddet Sverige är mycket kritiska till att det alls går att underskrida lagens miniminivåer, oavsett om detta sker inom ett kontrollprogram eller inte. Detta urholkar lagstiftningen, djurskyddet och missleder konsumenter. Dagens intensiva och onaturliga miljö fjäderfä hålls i (inklusive stora grupper, extremt hög beläggningsgrad och en miljö med låg grad av berikning) är den huvudsakliga anledningen till att de utvecklar beteendestörningar (se t.ex. Brunberg et al. 2016. Omnivores going astray. Front. Vet. Sci. 3: 57). Vi anser det därmed kontraproduktivt att ändra en paragraf (1 kap. 33 §) för att minska risken för beteendestörningar och samtidigt öppna upp ännu mer för en högre beläggningsgrad.

Kriterierna som anges för att få ha en högre beläggningsgrad än lagstiftningen egentligen tillåter borde vara självklara för varje djurhållare. Dessa kan inte fungera som kriterier för att få hålla djuren på ett sämre sätt. Vi ställer oss även frågande till vilken instans som ska kontrollera att detta efterföljs.

2 kap 17 § – Djurskyddet Sverige avstyrker ändringen.
Kommentar: Vi efterfrågar det vetenskapliga underlaget till de föreslagna ändringarna och en förklaring till hur kriterierna ska kontrolleras. Det är inte möjligt att tillstyrka förslaget då det är det mycket svårt att avgöra exakt vad förändringen skulle innebära då jordbruksverket refererar till data från både länstyrelse och kontrollprogram som inte redovisas i konsekvensutredningen. I kapitlet ”Alternativa lösningar” anges att det enda alternativet till den föreslagna förändringen skulle vara att behålla skrivningen om ett kontrollprogram. Djurskyddet Sverige menar att det enda rimliga alternativet vore att helt ta bort möjligheten till att öka beläggningsgraden över föreskriftens miniminivå.

Vi är mycket kritiska till att det alls går att underskrida lagens miniminivåer, oavsett om detta sker inom ett kontrollprogram eller inte. Detta urholkar lagstiftningen, djurskyddet och missleder konsumenter. Dagens intensiva och onaturliga miljö fjäderfä hålls i (inklusive stora grupper, extremt hög beläggningsgrad och en miljö med låg grad av berikning) är den huvudsakliga anledningen till att de utvecklar beteendestörningar (se t.ex. Brunberg et al. 2016. Omnivores going astray. Front. Vet. Sci. 3: 57). Vi anser det därmed kontraproduktivt att ändra en paragraf (1 kap. 33 §) för att minska risken för beteendestörningar och samtidigt öppna upp ännu mer för en högre beläggningsgrad.

Kriterierna som anges för att få ha en högre beläggningsgrad än lagstiftningen egentligen tillåter borde vara självklara för varje djurhållare. Dessa kan inte fungera som kriterier för att få hålla djuren på ett sämre sätt. Vi ställer oss även frågande till vilken instans som ska kontrollera att detta efterföljs.

2 kap 18 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker delvis ändringen.
Kommentar:Vi efterfrågar det vetenskapliga underlaget till de föreslagna måtten.

4 kap 5 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker delvis ändringen.
Kommentar: Vi tillstyrker förändringen med viss tvekan. Vi är eniga i att sittpinnarna kan orsaka skada på de tunga slakthybriderna. Det är dock anmärkningsvärt att det i svensk livsmedelsproduktion är tillåtet att använda fåglar som inte kan utföra ett för fåglar mycket naturligt beteende utan att skadas. Enligt djurskyddsförordningen 29§ är det inte tillåtet med avel som innebär ett lidande för djuren. Vi önskar att Jordbruksverket framöver utreder grundproblematiken.

4 kap 10 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker delvis ändringen.
Kommentar: Vi efterfrågar det vetenskapliga underlaget till de föreslagna måtten, men tillstyrker ökade mått för öppningar.

4 kap 11 § – Djurskyddet Sverige avstyrker ändringen.
Kommentar: I rapporten som anges som referens för den föreslagna ändringen anges att fåglarnas behov av sittpinne ligger mellan 30 och 120 mm/djur. Att då i föreskrifterna ange mått mellan 10 och 60 mm/djur kan inte anses vara vetenskapligt belagt.

4 kap 17 § – Djurskyddet Sverige tillstyrker delvis ändringen.
Kommentar: Djurskyddet Sverige tillstyrker ändringen med stor tveksamhet, då det med dagens hållning av fjäderfä inte finns något annat alternativ. Vi vill dock påpeka att det är oroande att vi i Sverige tillåter en djurhållning som innebär att djuren inte kan leva med naturligt dagsljus utan att utveckla allvarliga beteendestörningar och önskar att Jordbruksverket framöver utreder grundproblematiken.

Läs mer i Tidningen Djurskyddet

Remissvaret i utskriftsvänlig version

Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om grishållning inom lantbruket m.m.

Föreskrifter och sakändringar för remittering gäller:
2 kap 9 § Rörelsefrihet
3 kap 2 § Avvänjningstid
5 kap 2 § Slaktgrishållning
6 kap 1 § Stängsel (taggtråd)

Sammanfattning, allmänna synpunkter och kommentarer

Sammanfattningsvis så tillstyrker Djurskyddet Sverige paragrafändringarna angående rörelsefrihet och taggtrådsstängsel. Däremot avslår vi förslagen om möjlighet till tidigare avvänjning av smågrisar och möjlighet till större slaktgrisavdelningar. Vi är generellt kritiska till bakgrunden till förslaget och menar att det inte är tillräckligt väl underbyggt och inte baserat på vetenskap. Trots att det finns flertalet studier som visar på problematiken med till exempel avvänjning tidigare än 28 dagar finns det ingen hänvisning till dessa utan istället används näringens egen pilotstudie som referens. Denna pilotstudie kan inte anses vara vetenskaplig.

Som allmänna synpunkter vill Djurskyddet Sverige tydliggöra att vi stödjer beslutet att dela upp nuvarande L100 i flera och djurslagsspecifika föreskrifter och tror också att det kommer att behövas en översyn av djurskyddsföreskrifterna för lantbrukets djur framöver. Däremot är vi kritiska mot tidpunkt för revideringen, bakgrunden till ändringarna, många av sakändringarna och kvaliteten på konsekvensutredningarna. Vi uppmanar därför Jordbruksverket att dra tillbaka förslaget i sin helhet och istället gör en fullständig översyn över dessa föreskrifter med hjälp av ett vetenskapligt råd.

Ändringarna i sak i föreskrifterna motiveras med att föreskrifterna ska bidra till ökad konkurrenskraft och bibehållet djurskydd. Ett bibehållet djurskydd är inte en ambition som hör hemma i en revidering av djurskyddsföreskrifterna, ambitionen bör vara ett bättre djurskydd. Djurskyddet Sverige menar att många av ändringarna dessutom kommer att inverka negativt på djurvälfärden, vilket inte är ambitionen i livsmedelsstrategin. Dessutom har konsumenterna högt ställda krav på djurskydd, vilket därmed påverkar konkurrenskraften. De är också i några fall en direkt anpassning neråt mot nivån i andra EU-länder, som inte är ambitionen med livsmedelsstrategin. Många av förändringarna är en direkt kopia på krav från delar av näringen, men som många forskare ställer sig tvivlande till.

Remisstiden har varit mycket kort. Det påpekas att huvuddelen av ändringarna endast är redaktionella, men även sådana ändringar kan vara mycket viktiga för hur föreskrifterna tolkas och tillämpas. Ett exempel på detta var när ett uteblivet ord i remissen om regelverket kring bete för nötkreatur hade kunnat förändra hela den svenska mjölkproduktionen till det sämre om det inte upptäckts av remissinstanserna. Eftersom det också finns få referenser till vetenskapliga studier för att motivera de förändringar i sak som föreslås, så har remissarbetet varit extra krävande.

Vi ställer oss frågande till varför Jordbruksverket väljer att göra dessa ändringar före ett vetenskapligt råd är tillsatt. Beslutet om att tillsätta ett vetenskapligt råd är taget och vad vi förstår så har uppdraget också lämnats till Nationellt centrum för djurvälfärd. Genom att göra förändringarna i samarbete med ett vetenskapligt råd hade kvaliteten på konsekvensutredningarna troligtvis varit bättre och ändringarna hade haft en vetenskaplig grund. Detta saknas för majoriteten av de föreslagna ändringarna idag.

Detaljerade synpunkter och kommentarer

2 kap 11 § – Djurskyddet tillstyrker ändringen.

3 kap 2 § – Djurskyddet avstyrker ändringen.
Kommentar: Vi avslår förslaget av flera anledningar, såsom ett försämrat djurskydd, att förslaget inte är baserat på vetenskaplig grund och att bakgrunden i konsekvensanalysen är bristfällig.

I konsekvensutredningen refereras till en enda ”studie”, trots att det finns flertalet vetenskapliga studier på ämnet med helt andra slutsatser. Den studie det refereras till är dessutom en pilotstudie utförd av näringen själva, baserat på ett mycket begränsat antal individer och gårdar. Motiveringen till att näringen ville ha en tidigare avvänjning var att spara på suggorna som då skulle få en bättre välfärd. När försöket utvärderades av Wallgren och Gunnarsson kunde de inte se någon effekt på hull, sidspäckstjocklek eller sjukdombehandlingar. Dvs. det gav inte den önskade effekten på suggorna. Visserligen gav den kortare ditiden ett större antal grisningar per år och därmed fler avvanda grisar, men detta kan knappast anses vara positivt för suggan, tvärtom. Den ökade produktionen som nämns i konsekvensutredningen beror därmed inte på någon ökad välfärd för varken sugga eller smågrisar. Utvärderarna skriver att ”Således finns det ingen påvisbar positiv effekt av kortad ditid på suggornas hull och välfärd, som kan uppväga den ökade risk för smågrisen som det finns med en kortare ditid.” Den ökade produktionen som nämns i konsekvensutredningen beror därmed inte på någon ökad välfärd för varken sugga eller smågrisar. Därmed anser vi att Jordbruksverkets tolkning av resultaten från studien är missvisande.

Redan idag innebär avvänjningen en mycket stor fysiologisk och psykologisk stress hos smågrisarna och ju tidigare denna sker, desto större är risken för försämrad välfärd. Även en abrupt avvänjning vid 28 dagars ålder är onaturligt för en gris och att sänka denna tid är inte förenligt med ett gott djurskydd. Exempel på negativa effekter vid kortare avvänjningstid är till exempel en längre tids tillväxtminskning (t.ex. Colson et al. 2006), vokaliserar mer och vid en högre frekvens (t.ex. Weary & Fraser, 1997), sämre tarmfunktion (t.ex. Moeser et al., 2007) och mer flanksugning (t.ex. Böe, 1993). EFSA har gjort en grundlig undersökning på ämnet och drog slutsatsen att smågrisar inte bör avvänjas före 28 dagars ålder (EFSA, 2007).

Referenser:
Böe, K. 1993. The effect of age at weaning and post-weaning environment on the behavior of pigs. Acta Agri. Scand. – Section A. 43, 173-180.
Colson, V., Orgeur, P, Foury, A. & Mormede, P. 2006. Consequenses of weaning piglets at 21 and 28 days of growth, behavior and hormonal responses. Appl. Anim. Behav. Sci. 98, 70-88.
EFSA. 2007. Scientific report on animal health and welfare aspects of different housing and husbandry systems for adult breeding boars, pregnant, farrowing sows and unweaned piglets. Annex to the EFSA Journal 572, 1-13.
Moeser, A.J., Ryan, K.A., Nighot, P.K., Bligslager, A.T. 2007. Gastrointestinal dysfunction induced by early weaning is attenuated by delayed weaning and mast cell blockade in pigs. Am. J. Phys. 293, 413-421.
Weary, D.M. & Fraser, D. 1997. Vocal response of piglets to weaning: effect of piglet age. Appl. Anim. Beh. Sci. 54, 153-160.

5 kap 2 § – Djurskyddet tillstyrker delvis ändringen.
Kommentar: Vi tillstyrker den del som avser att föreskriften ska reglera antalet grisar som får hållas snarare än avdelningens storlek. Resten av förslaget, som avser att öka antalet grisar som får hållas per avdelning till 600, avslås.

Den huvudsakliga anledningen till att förslaget avslås är att det är omöjligt att fatta ett beslut utifrån konsekvensbeskrivningen. Den enda rapport det hänvisas till är näringens egna pilotförsök. Detta är inte vetenskapligt genomfört och ska inte kunna ligga till grund för en ändring i föreskrifterna. Enligt Wallgren och Gunnarssons utvärdering av pilotförsöket så är den tillgängliga mängden data mycket begränsad för denna del av projektet och att det inte går att dra några slutsatser om effekten av att öka avdelningsstorleken. De rekommenderar att det inte ska byggas för fler än 400 djur per avdelning vid nybyggnation. Uvärderarna menar visserligen att i stallar som redan har avdelningar som är större än 400 så kan dessa utnyttjas, men att de inte bör fyllas med grisar från fler än en besättning. I föreskriften föreslås att en sådan avdelning kan få fyllas med grisar från tre besättningar Vi ställer oss utifrån detta frågande till hur Jordbruksverket kan dra slutsatsen att den föreslagna förändringen kan göras utan någon negativ effekt på djurvälfärden. Inte heller denna förändring i föreskrifterna verkar bygga på någon form av vetenskaplig evidens.

Ett ökat antal grisar per avdelning leder till en avsevärt större risk för smitta, något som också återspeglade sig i sjukdomsdatan från pilotförsöket. Ett sämre sjukdomsläge innebär en mycket stor risk för ökad antibiotikaanvändning i grisproduktionen, i motsats till vad Sverige strävar efter.

6 kap 1 § – Djurskyddet tillstyrker ändringen.

Remissvaret i utskriftsvänlig version

Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om gethållning inom lantbruket m.m.

Föreskrifter och sakändringar för remittering gäller 2 kap 9 § Rörelsefrihet.

Sammanfattning, allmänna synpunkter och kommentarer

Sammanfattningsvis så tillstyrker Djurskyddet Sverige paragrafändringen angående rörelsefrihet. Vi vill dock speciellt för denna föreskrift påpeka att vi önskar en paragraf som tydliggör att getter ska hållas i par eller grupp. Detta har tidigare efterfrågats av länsstyrelsen och i ett yttrande från Jordbruksverket daterat 2011-04-13 uttrycks det konkret att stadigvarande ensamhållning av en get inte är förenligt med 4 § djurskyddslagen. För att tydliggöra detta för både djurägare och kontrollinstans bör detta klargöras i en egen paragraf i föreskriften. Utöver detta behöver det tydliggöras att getter ska hållas på lösdrift och inte uppbundna. Getter har ett lika stort behov av socialt beteende och rörelsefrihet som får, för vilka regelverket är tydligt gällande socialt beteende och rörelsefrihet.

Som allmänna synpunkter vill Djurskyddet Sverige tydliggöra att vi stödjer beslutet att dela upp nuvarande L100 i flera och djurslagsspecifika föreskrifter och tror också att det kommer att behövas en översyn av djurskyddsföreskrifterna för lantbrukets djur framöver. Däremot är vi kritiska mot tidpunkt för revideringen, bakgrunden till ändringarna, många av sakändringarna och kvaliteten på konsekvensutredningarna. Vi uppmanar därför Jordbruksverket att dra tillbaka förslaget i sin helhet och istället gör en fullständig översyn över dessa föreskrifter med hjälp av ett vetenskapligt råd.

Ändringarna i sak i föreskrifterna motiveras med att föreskrifterna ska bidra till ökad konkurrenskraft och bibehållet djurskydd. Ett bibehållet djurskydd är inte en ambition som hör hemma i en revidering av djurskyddsföreskrifterna, ambitionen bör vara ett bättre djurskydd. Djurskyddet Sverige menar att många av ändringarna dessutom kommer att inverka negativt på djurvälfärden, vilket inte är ambitionen i livsmedelsstrategin. Dessutom har konsumenterna högt ställda krav på djurskydd, vilket därmed påverkar konkurrenskraften. De är också i några fall en direkt anpassning neråt mot nivån i andra EU-länder, som inte är ambitionen med livsmedelsstrategin. Många av förändringarna är en direkt kopia på krav från delar av näringen, men som många forskare ställer sig tvivlande till.

Remisstiden har varit mycket kort. Det påpekas att huvuddelen av ändringarna endast är redaktionella, men även sådana ändringar kan vara mycket viktiga för hur föreskrifterna tolkas och tillämpas. Ett exempel på detta var när ett uteblivet ord i remissen om regelverket kring bete för nötkreatur hade kunnat förändra hela den svenska mjölkproduktionen till det sämre om det inte upptäckts av remissinstanserna. Eftersom det också finns få referenser till vetenskapliga studier för att motivera de förändringar i sak som föreslås, så har remissarbetet varit extra krävande.

Vi ställer oss frågande till varför Jordbruksverket väljer att göra dessa ändringar före ett vetenskapligt råd är tillsatt. Beslutet om att tillsätta ett vetenskapligt råd är taget och vad vi förstår så har uppdraget också lämnats till Nationellt centrum för djurvälfärd. Genom att göra förändringarna i samarbete med ett vetenskapligt råd hade kvaliteten på konsekvensutredningarna troligtvis varit bättre och ändringarna hade haft en vetenskaplig grund, vilket för majoriteten av ändringarna saknas idag.

Detaljerade synpunkter och kommentarer

2 kap. 9 § – Djurskyddet tillstyrker ändringen.

Remissvaret i utskriftsvänlig version