Author Archives: djurskyddet

Naturvårdsverkets föreskrifter om användande av fångstredskap

Remissvar med anledning av förslag till Naturvårdsverkets föreskrifter om användande av fångstredskap (Ärendenr . NV-06688-13)

Sammanfattande synpunkter

Djurskyddet Sverige anser att:

  • Det är i många fall tveksamt om användande av fångstredskap, framför allt för levandefångst, kan anses uppfylla 27 § i jaktlagen om att jakt inte får utsätta vilt för onödigt lidande. Därmed bör användande av fångsredskap tillåtas mycket restriktivt.
  • All användning av fångstredskap utanför trädgård och gård ska villkoras med tillståndsplikt samt att det krävs djurslagsspecifik utbildning för användning av alla fälltyper. Utbildningen ska ha fokus på djurskydd.
  • Att alla fällor, oavsett om de är avsedda för levandefångst eller inte, ska utrustas med larm.
  • Levade fågel som lockbete ska inte vara tillåtet.
  • Viltfångade fåglar ska inte få hållas i fångenskap i avelssyfte.

Specifika synpunkter

Fällfångst är en jaktform där viltet riskerar att utsättas för onödigt lidande och bör därmed regleras mycket noga. Djurskyddet Sverige anser generellt att all användning av fångsredskap utanför trädgård och gård villkoras med tillståndsplikt samt att det måste finnas krav på djurslagsspecifik utbildning för användning av alla fälltyper. Utbildningen ska ha fokus på djurskydd.

11 §

Alla fällor, oavsett om de är ämnade för levandefångst eller inte, ska vara utrustade med larm. Även fällor avsedda att döda viltet bör ha larm för att undvika onödigt lidande i de fall fällan inte dödar omedelbart och då istället skadar djuret. Fällor för levandefångst utan larmanordning innebär att viltet kan vara fast i fällan upp till ett dygn, vilket inte är acceptabelt med hänsyn till fysiskt och psykiskt lidande. Eftersom att det finns tillgängliga larmanordningar, så måste ett sådant lidande anses vara onödigt och avsevärt. Därmed är användandet av fällor utan larm inte förenligt med 27 § i jaktlagen. Den ökade kostnaden för användaren får inte ställas mot djurskyddet. Det bör också vara reglerat att larmanordningen kontrolleras minst en gång per dygn.

16-20 §§

Om fällor utan larmanordning trots allt ska vara tillåtna framöver, ska dessa kontrolleras med max två timmars mellanrum. Att låta ett djur vara kvar i en fälla upp till ett dygn leder till en mycket hög stressnivå hos djuret och kan också leda till fysiska skador när djuret försöker ta sig ut ur fällan. Eftersom att det är fullt möjligt att kontrollera fällan betydligt oftare, så måste detta lidande anses vara onödigt och är därmed inte förenligt med 27 § i jaktlagen. I 20 § föreslås att fångstredskap med larmanordning ska vittjas senast två timmar efter att larmanordningen har gett utslag. Logiskt sett så innebär det att två timmar är en tidsgräns som inte bör överskridas med hänsyn till djurets välfärd och bör därför också gälla även för fällor utan larmanordning. Den föreslagna skillnaden mellan kraven på vittjning mellan fällor med och utan larmanordning kan leda till att man hellre väljer fällor utan larmanordning, eftersom att kraven för hur ofta/snabbt dessa måste vittjas är mycket lägre om fällan inte har larm.

26 §

Levande fågel som lockbete ska inte vara tillåtet. I en skrivelse till länsstyrelsen i Skåne (dnr 2005-50) konstaterade den dåvarande Djurskyddsmyndigheten att ”att hålla levande fågel som lockbete för rovfågel eller andra djur är inte förenligt med djurskyddslagen” och att ”Den stress och rädsla en duva utsätts för vid en eller upprepade attacker från duvhök, strider mot lydelsen i Djurskyddslagens 2 § att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Vid en eller flera attacker utsätts duvan för ett lidande som kan avses avsevärt”. Våra åsikter i denna fråga har sammanfattats i en skrivelse till Jordbruksverket daterad 17 november 2011. Denna skrivelse vinns bifogad och bör anses vara en del av vårt remissvar.

34 §

Vad gäller jakt med lockfåglar hänvisar vi till ovanstående kommentar angående 26 §. Enligt djurskyddslagen är det förbjudet att hålla viltfångade djur för sällskap eller hobby. Detta bör gälla även för djur som hålls i avelssyfte.

För Djurskyddet Sverige,
Linda Maria Vonstad
Förbundsordförande

Remissvaret i utskriftvänlig version

Webbsändning från djurskyddskonferensen

Djurskyddet Sverige bjöd in till en djurskyddskonferens 21 november med huvudfokus på den nya djurskyddslagen som förväntas komma under nästa år.

Se konferensen här eller i vår YouTube-kanal.

Angående inslag om avlivning av katt i “SMS-bikten”

Till Mix Megapol,

I programpunkten ”SMS-bikten” söndagen den 16:e september diskuterades ett SMS där insändaren beskrev hur denne ”slagit ihjäl” sin partners katt istället för att avliva den hos veterinär. Detta för att spara de 400 kronorna en avlivning skulle kostat.

Skrivelsen som pdf

Reaktionen från programledarna var att raljerande föreslå andra sätt att döda katten på, bland annat att köra över den och ”binda eller tejpa den så den ligger stilla” och att spekulera i vilka föremål insändaren skulle kunnat använda. På frågan om insändaren kunde förlåtas för handlingen, menade åtminstone en av programledarna att handlingen självklart skulle förlåtas.

Inte en enda gång nämndes det att plåga ett djur till döds är ett lagbrott. Inte heller diskuterades det moraliska dilemmat att plåga en kännande individ med förmåga att uppleva smärta, rädsla och ångest. Att programledarna inte från början påpekar att det är ett brott mot djurskyddslagen att inte låta avliva ett sjukt djur på rätt sätt är allvarligt. Men att dessutom börja diskutera sätt att plåga katten, med andra ord att mer eller mindre uppmuntra till än värre brott mot djur är helt oacceptabelt.

Tyvärr är detta bara ytterligare ett bevis på den låga status katterna har i vårt samhälle. Vi arbetar dagligen med att försöka rädda och hitta nya trygga och kärleksfulla hem till katter som utsatts för våld och/eller att bli övergivna. Katter behandlas som slit och slängvaror på ett sätt som ex hundar inte gör.

Redaktionen har nu bett om ursäkt på sin Facebook-sida. Här skriver man bland annat: ”Av dagens reaktioner att döma förstår vi att flera lyssnare tagit illa vid sig av diskussionen. Därför vill vi be om ursäkt till dessa och klargöra att vi på intet sätt är för någon form av djurplågeri eller att djurens rätt kan kränkas på bekostnad av underhållning.” Det är bra. Men ursäkten står tyvärr inte i proportion till inslaget. Varken i tid, kraft eller hur många som nåtts av budskapet.

Katter är ett våldsutsatt djurslag. Många våldsverkare börjar också bruka våld mot katter eller andra djur innan man går vidare till att utsätta människor, ofta kvinnor och barn, för våldet. Att beivra våld mot djur är således inte bara en djurskyddsfråga. Att ”skämta” på det sätt som gjordes i programmet är tyvärr troligt att det uppmuntrar, ofta unga, våldsverkare till att plåga katter och andra djur. På samma sätt som att skämt om våld mot kvinnor eller rasistiska skämt bidrar till att legitimera den typen av hat. Vi tycker därför att den enda rimliga, riktiga ursäkten i detta läge vore att ägna rejäl sändningstid åt att diskutera problemet med våld mot djur i allmänhet och katter i synnerhet. Och varför inte ordna en insamling till ett katthem eller någon annan som lägger tid och kraft på att rädda djuren som plågas?

Åsa Hagelstedt
Generalsekreterare Djurskyddet Sverige