Author Archives: djurskyddet

Linda Maria Vonstad och Elisabeth Backteman

Nästan 40 000 namnunderskrifter för katterna

Här lämnar Djurskyddet Sveriges förbundsordförande Linda Maria Vonstad över namnunderskrifterna för bättre skydd för alla katter till landsbygdsministerns statssekreterare Elisabeth Backteman. Foto: Jeanette Polsäter

Djurskyddet Sveriges förbundsordförande Linda Maria Vonstad lämnar över namnunderskrifterna till landsbygdsministerns statssekreterare Elisabeth Backteman.

Idag överlämnade Djurskyddet Sverige nästan 40 000 namnunderskrifter, som kräver bättre skydd för katter i nya djurskyddslagen, till regeringen.

Alla katter behöver mat, värme och omvårdnad. Därför kräver Djurskyddet Sverige obligatorisk ID-märkning och registrering för alla katter, samt obligatorisk kastrering för utekatter. Tydligare ägarkrav och ett uttalat förbud att överge djur är ytterligare två åtgärder, som organisationen vill se.

39 585 personer har skrivit under Djurskyddet Sveriges kampanj #allakatter som startades i maj 2016. Idag överlämnade förbundsordförande Linda Maria Vonstad, styrelseledamot Linnea Stålhandske och sakkunniga Emma Brunberg namnunderskrifterna till landsbygdsministerns statssekreterare Elisabeth Backteman.

Tillsammans med underskrifterna lämnades även rapporten “En katt har ett liv – inte nio” som Djurskyddet Sverige sammanställt för att belysa problematiken kring hemlösa katter och ge förslag till politiska lösningar.

Ladda ner rapporten här

Djurskyddet blir lidande

Djurens Rätt och Djurskyddet Sverige är inte de första att kritisera att Svenska Jägareförbundet får miljontals kronor av staten för att lämna sakligt objektiv information, som sedan ligger till grund för politiska beslut om just jakten – det specialintresseområde hos tre procent av svenska folket som Svenska Jägareförbundet företräder.

Slutreplik på ETC Debatt 13 juni

Problemet är inte hur Svenska Jägareförbundet rapporterar in användandet av sina pengar utan att de är en intresseorganisation med ett myndighetsliknande uppdrag. Det här förhållandet har redan påpekats som ett problem i flera statliga utredningar.

Magnus Rydholm framhåller i Dagens ETC 2/6 den samhällsnytta han anser att jägarna bidrar med och nämner eftersök av trafikskadade djur. Det bör tilläggas att jägarna får betalt för eftersök av trafikskadade djur. Dessutom är det jägarnas förvaltning av viltstammarna som gör att vi har onaturligt stora stammar i Sverige av stora klövdjur som älgar. Jägarna vill ha många älgar att jaga, och få rovdjur. Det leder naturligtvis till att det sker många trafikolyckor med de stora klövdjuren.

Det stämmer att vi som djurskyddsorganisationer har ett annat synsätt än Svenska Jägareförbundet på vem som ska få bestämma över livet i de svenska skogarna. Det är nämligen ett faktum att djurskyddet för de vilda djuren blir lidande i det nuvarande upplägget där Svenska Jägareförbundet både lobbar för sina intressen och samtidigt har kanaler rakt in i riksdag och regering i och med det allmänna uppdraget.

Ur djurskyddssynpunkt är det djupt problematiskt att uppdra åt en jägarorganisation att lämna sakligt objektiv information om jakten till allmänhet, media och politiker.

Camilla Björkbom
Förbundsordförande Djurens Rätt

Ã…sa Hagelstedt
Generalsekreterare Djurskyddet Sverige

Nya föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på djur

Remiss av nya föreskrifter om kliniska läkemedelsprövningar på djur Dnr 3.12016-031788

Djurskyddet Sverige är en djurskyddsorganisation och vi har därför fokuserat vårt yttrande kring de delar som vi anser kan ha direkt inverkan på patientdjurens välfärd.

Fördelning av ansvar och delegering av arbetsuppgifter, §10

Vi är positiva till att det i formuleringen tydliggör att prövaren är ansvarig för att patientdjuren får medicinsk vård under prövningen och vård och uppföljning efter prövningen. Vi undrar dock över skillnaden i ordvalen medicinsk vård under punkt 2 och vård under punkt 3. Vad ingår i vård respektive medicinsk vård?

Det borde även förtydligas hur länge detta ansvar gäller efter att prövningen är avslutad och även redovisas hur en eventuell tvist angående behandlingsmetod mellan djurägare och prövare ska lösas. Potentiellt kan ju en situation uppstå där patientdjuret behöver livslång vård efter en klinisk prövning eller att djurägaren och prövaren är oense i hur/om man ska behandla en eventuell skada.

Remissvaret i utskriftvänlig version