Det är inte accep­tabelt att en intresseorganisation med ett uttalat särintresse i jaktfrågor har ett myndighetsliknande uppdrag. Det är dags att flytta ansvaret för viltvården till Naturvårdsverket.

Artikel på ETC Debatt 17 maj 2016

Det så kallade allmänna uppdraget för viltvården ger Svenska Jägareförbundet 52 miljoner kronor årligen för att de bland annat ska ansvara för att allmänhet och myndigheter får objektiv information om statusen på viltvården i Sverige.

Stora summor från det allmänna uppdraget går till Jägareförbundets opinionsbildning i jaktfrågan. Det ger dem även kontaktytor och kanaler rakt in till riksdagsledamöter och ministrar, samma personer som de samtidigt lobbar mot för sina medlemmars intressen. Flera statliga utredningar har pekat på problemen med att Svenska Jägareförbundet är en intresseorganisation med ett myndighetsliknande uppdrag.

I radioprogrammet Kalibers granskning av Svenska Jägarförbundet dubbla stolar konstateras att de enligt egen utsago är glada över att ha bidragit till beslutet om licensjakt på varg. Jägareförbundet kräver att stora rovdjur som vargar och lodjur helst inte ska få finnas alls eller i så låga antal att de inte ska kunna konkurrera med jägarna om älgar. Det går på tvärs mot uppfattningen hos befolkningen som anser att de stora rovdjuren hör hemma i den svenska naturen.

Härom veckan bevittnade vi en aggressiv kampanj riktad mot företag som stödjer Djurskyddet Sverige och andra organisationer med synpunkter på jakt. Kampanjen utfördes av enskilda jägare men stöddes aktivt av Svenska Jägareförbundets medlemstidning Svensk Jakt. Att Svenska Jägareförbundet, som har ett myndighetsliknande uppdrag, aktivt motarbetar de röster som har en annan syn på jakt än de själva menar vi är oacceptabelt.

De ”jaktfientliga organisationer” som Svenska Jägareförbundet målar upp har det gemensamt att de kritiserat licensjakt på varg samt de mycket kontroversiella och plågsamma jaktformerna grytjakt och löshundsjakt.

Det är inte bara djur- och naturskyddsorganisationer som kritiserat vargjakten. EU har hotat att dra Sverige inför EU-domstolen och har upprepade gånger kritiserat Sverige för licensjakten på varg.

En särskilt plågsam jaktform är grytjakten. Med hundar jagas rävar och grävlingar upp från sina gryt, där de har sökt skydd. Väl uppe skjuts det sönderstressade djuret. Nära förknippat med grytjakten är de oacceptabla grytanlagsproven. Testerna görs i konstgjorda gryt med grävlingar som sätts in i grytet där de stressas som levande lockbete för hundarna.

Löshundsjakt är en vanlig jaktform där drevet kan pågå i flera timmar. Ur djurskyddssynpunkt är det fullständigt oacceptabelt att utsätta det jagade djuret för den stress det innebär. Jaktformen innebär också att jägaren utsätter sin hund för stora risker framför allt i trafiken men också i möten med vilda djur som vildsvin eller till exempel varg.

Viltvårdsavgifterna som betalas till staten när jägaren löser jaktkort är offentliga medel. Det enda rimliga vore att pengarna tillfaller en riktig myndighet med myndighetsansvar. Det är inte acceptabelt att en intresseorganisation med ett uttalat särintresse i jaktfrågor har ett myndighetsliknande uppdrag.

Stoppa miljonrullningen av skattepengar till Svenska Jägareförbundet och flytta ansvaret för viltvården till Naturvårdsverket.

Åsa Hagelstedt
Generalsekreterare, Djurskyddet Sverige

Camilla Björkbom
Förbundsordförande, Djurens Rätt