Ingen har väl missat Bregottreklamen med kor som betar, skuttar och vilar i grönt, skönt gräs. Reklammakarna vet vad de gör. Detta är den bild som konsumenten vill se av kor och också den bild som många tror stämmer för hur mjölkkor lever.

Debattartikel publicerad på Expressen Debatt 17 oktober 2014

Men jordbruksverket hävdar i en rapport som kom förra veckan att den svenska lagstiftningen som kräver att kor ska gå på bete påverkar lönsamheten negativt för mjölkbönder.

Beräkningarna är missvisande och vi är nu djupt oroade över vad detta kommer att få för konsekvenser för kors möjlighet att få komma ut. Jordbruksverkets beräkningar visar att betet kostar bonden mellan 200 till 1 000 kronor per ko och år. Men då har man inte tagit hänsyn till en rad hälsoeffekter som faktiskt ökar lönsamheten eller att djuren kan utföra sitt naturliga beteende som att röra sig och socialisera med andra kor. Att betet ger fördelar för den biologiska mångfalden genom att det bidrar till de öppna lanskapen är inte med och inte heller kostnader för samhället för att antibiotikaanvändningen ökar när djuren går mindre på bete.

Och den folkliga opinionen för betet är stor. Drygt åtta av tio konsumenter bryr sig om djuromsorg när de handlar mat och är då villiga att betala ett högre pris. Det visar en studie som Djurskyddet Sverige lät göra 2010. Jordbruksverket menar att de minskande kraven på bete internationellt sett försvårar för svenska bönder att konkurrera. Vi menar att bönderna i stället borde arbeta för att utveckla betet så att det blir lönsamt och sedan marknadsföra mervärdet. Vi vill inte se en utveckling där Sverige anpassar sig efter låga krav i EU. Det är EU som ska höja ribban!

Linda Maria Vonstad
Ordförande i Djurskyddet Sverige

Åke Rutegård och Martin Wierup påstår i sitt DN Debattinlägg att de svenska reglerna för djurvälfärd inte baseras på fakta och riskvärdering. Men de har fel i sak. Dessutom nämner de inte att djurhållningen i Danmark, Tyskland och många andra länder är så undermålig att den kräver stora mängder antibiotika för att hålla djuren någorlunda krya. Bristande lönsamhet i Sverige beror på snedvriden konkurrens, där de grisuppfödare som svenska grisbönder konkurrerar med systematiskt bryter mot gällande EU-bestämmelser, skriver 17 djurskyddsintressenter.

Debattartikel publicerad på DN Debatt 13 oktober 2014

Veterinärerna Åke Rutegård och Martin Wierup skriver i en debattartikel i DN den 12/10 att djurskydd in absurdum har skadat möjligheterna för svensk djuruppfödning att överleva. Man menar att dyra djurskyddskrav belastat den svenska livsmedelsproduktionen så att den konkurreras ut av importerat kött.

Detta påstår man när färska rapporter från Jordbruksverket visar att andelen svenskt kött ökar i butikerna och importen minskar. I en rapport från 2011 konstaterade Jordbruksverket att kostnaden för svenskt fläsk var cirka 0,75 kronor högre per kilo kött än i Danmark, vilket är betydligt lägre än de beräkningar som Rutegård och Wierup hänvisar till. I rapporten drogs dessutom följande slutsats: ”Den genomgång som gjorts här rörande de ekonomiska verkningarna av olika skötselkrav visar att det finns både fördelar och nackdelar med den delvis högre svenska ambitionsnivån. Det går inte, med ledning av den analysen, att påstå att nackdelarna är större än fördelarna eller vice versa. Andra analyser med ledning av räkenskapsunderlag för faktiska företag visar att de rörliga kostnadernas andel av intäkterna är på samma nivå i Sverige som i Danmark och Tyskland. Denna analys tyder således snarast på att olika regleringar inte ger skillnad i kostnad per kilo griskött mellan Sverige och jämförelseländerna Danmark och Tyskland.”

I sitt inlägg påstår Rutegård och Wierup att regler för djurvälfärd inte baseras på fakta och riskvärdering. Men de har fel i sak: Svenska myndigheter använder EFSA:s (EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djurvälfärd) riskanalyser vid sina bedömningar, och den statliga djurskyddskontrollen är i hög grad riskbaserad, så som EU:s regelverk föreskriver.

Nyligen publicerades ett examensarbete från SLU som visar att 17 av 28 medlemsländer, bland dem Danmark och Tyskland, inte lever upp till förbudet att knipsa svansar av grisar i stället för att ge dem halm eller liknande för att hindra dem att i sin frustration över att inte ha något att göra bita svansarna av varandra. Man producerar billigt fläskkött i för djuren undermåliga miljöer där svanskupering är nödvändig för att undvika svansbitning. Men studien visar också att myndigheterna i dessa medlemsstater inte tar frågan på allvar genom kraftfulla åtgärder för att hindra fuskandet och hävda tillämpningen av gemensamma regler.

Rutegård och Wierup nämner inte med ett ord att den djurhållning som vi ser i Danmark, Tyskland och många andra länder är så undermålig att den kräver stora mängder antibiotika för att hålla djuren någorlunda krya tills de kan slaktas. I vårt grannland Danmark växer däremot insikten om att den kraftigt ökande förekomsten av motståndskraftiga så kallade meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA) är på väg att skapa hälsoproblem av tidigare ej skådad omfattning. Den ökande antibiotikaresistensen orsakas bland annat av den stora mängd antibiotika som används för att stötta en undermålig djurhållning. Köttproduktion i undermåliga djurmiljöer är således ett växande hot mot folkhälsan.

Rutegård och Wierup drar den tvivelaktiga slutsatsen att den dåliga lönsamheten beror på ett för dyrt regelverk som de dessutom antyder skapats utan vetenskaplig grund och mest tillfredsställer någon sorts ospecifikt tyckande. Vi (och EU-kommissionen) drar i stället slutsatsen att den bristande lönsamheten beror på en snedvriden konkurrenssituation, där de grisuppfödare som svenska grisbönder konkurrerar med systematiskt bryter mot gällande EU-bestämmelser. Problemet ligger således i att få till stånd en efterlevnad av gemensamma EU-bestämmelser, något som betonas i den djurskyddsstrategi som EU-kommissionen presenterade 2012.

Slutligen bör påpekas något som Rutegård och Wierup inte heller nämner i sitt inlägg. Enligt FAO konsumerades 2011 globalt 42 kilo kött per capita. I Sverige konsumerades 82 kilo. Den nya forskning på området kött och hälsa som nu bedrivs pekar i allt fler rapporter på att en köttkonsumtion över cirka 25 kilo per capita ökar risken för ohälsa i form av hjärt- och kärlsjukdom och vissa former av cancer. Vi konstaterar att Rutegårds och Wierups oro för Sveriges bristande självförsörjningsgrad är nonsens, då vi med stor sannolikhet skulle minska risken för ohälsa om vi reducerade vår köttkonsumtion till hälften av vad den är i dag. Till detta kommer den minskade klimatpåverkan och sötvattensförbrukning som en lägre köttproduktion skulle bidra till.

Lösningen på våra problem är inte att göra köttet ännu billigare genom försämringar för djuren. Lösningen ligger i stället i att producera kött på ett för både djuren och folkhälsan gynnsamt sätt. Flertalet konsumenter skulle må utmärkt av något mindre mängder kött av bättre kvalitet från djur som inte fått antibiotika i onödan och som behandlats väl. På det sättet kan vi minska klimatpåverkan, öka sötvattenstillgångarna, förbättra folkhälsan och uppnå en anständig djurvälfärd.

Bo Algers, professor SLU
Johan Beck-Friis, veterinär Sveriges veterinärförbund
Lotta Berg, docent SLU
Harry Blokhuis, professor SLU
Kristina Dahlborn, professor SLU
Torkel Ekman, forskare SLU
Stefan Gunnarsson, docent SLU
Jan Hultgren, docent SLU
Torsten Jakobsson, veterinär, ordförande Sveriges veterinärförbund
Linda Keeling, professor SLU
Roger Pettersson, generalsekreterare World Animal Protection Sverige
Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen
Birgitta Staaf Larsson, SLU
Mats Sjöquist, SCAW, SLU
Margareta Steen, docent SCAW, SLU
Gunnela Ståhle, Vi konsumenter
Linda Maria Vonstad, ordförande Djurskyddet Sverige