Svar på remiss licensjakt på säl, NV-00327-13

Djurskyddet Sverige är emot införande av licensjakt på säl. Vi motsätter oss införandet av licensjakt både av djurskyddsmässiga och artskyddsmässiga skäl:

Svårigheterna att på ett djurskyddsmässigt sätt genomföra jakt på ett vattenlevande djur, den träffyta som är i normalfallet utgör ca bara några procent av sälens kropp. Att jag från båt med ett klass två vapen är en ur jaktsynpunkt förkastlig metod, med stora risker för skadeskjutning som följd.

Eftersök av en skott skadad säl verkar vara uteslutet eftersom sälen dyker och kan hålla sig under vattnet under lång tid. Interesset att jag säl från kust och fiskebefolkning är enligt flera undersökningar ringa. Att då intressera nya grupper att jaga säl är inte en framkomlig metod. Sälen anses vara ett av våra mest svårjagade djur som knappast lämpar sig som ett nybörjarvilt.

Den Svenska Sälstammen är ännu inte så stark att den tål jaktformen licensjakt. Knubbsälen är enligt flera bedömare inte så talrik som undersökningar gör gällande. Det ska istället göras åtgärder inom det alltmer tynande yrkesfisket; Att man inte lägger fångstredskapen på samma ställe utan varierar. Att man inte kastar skräpfisken där fångstredskan finns utan flyttar detta till en åtelplats.
Dessa enkla åtgärder har visat att man slipper sälskador helt eller delvis.

Remissvaret i utskriftsvänlig version

Generella synpunkter

På fler områden i förordningen föreslås att KOM, genom delegerade akter (delegated acts), ges stora befogenheter att ingripa med hög grad av detaljstyrning av bestämmelser. Detta innebär då en paradox som behöver hanteras eftersom såsom de senare årens regelverk har utformats, både nationellt och internationellt, innebär dessa mindre detaljstyrning och mera av målstyrning. Och detta förslag med de kommande delegerade akterna innebär i sig en återgång till detaljstyrning.

Å andra sidan finns det ett växande behov inom EU att harmonisera de enorma olikheterna i medlemsstaternas olika kontrollsystem. Sverige bör då föreslå ett lämpligt sätt att hantera detta, vilket kan kräva en del kompromisser. T ex kan KOM uppmanas att snabbt komma ut med vägledningar kring olika bestämmelser, att dessa vägledningar ges högre status genom effektiv uppföljning genom FVO revisioner av medlemsstaterna samt att medlemsstater som inte väljer att följa vägledningar förpliktigas att redovisa för KOM på vilket alternativt sätt kommer bestämmelsen att tillämpas nationellt så att målet med förordningen uppfylls etc.

Sverige har, genom 64 § djurskyddsförordningen, valt att utöka förordningens tillämpningsområde till andra djurhållare än de som avses här (livsmedels- och foderföretagare). Vissa bestämmelser i den nya lagstiftningen som innebär en skärpning av KOM befogenheter att styra vårt kontrollsystem, obligatoriska avgifter m.m. vilket då gör att nyss nämnda paragraf behöver ses över i grunden.

Läs hela remissvaret i utskriftsvänligt format