Lilla Parvels Minnesfond

Lilla Parvels minnesfond har till syfte att ge bidrag till vård och rehabilitering av utsatta djur. Först och främst för medlemmar i Djurskyddet Dalarna som omhändertagit ett övergivet eller hemlöst djur, men fonden exkluderar inte bidrag till icke-medlemmar.

Föreningar och privatpersoner kan söka ekonomiskt bidrag för vård av övergivet djur kontakta oss via e-post dalarna@djurskyddet.se så skickar vi ett mejl med information och ansökningformulär som du fyller i med vändande mejl. I icke-akuta fall går det också bra att mejla oss för ansökningsdokument, och posta till adressen angiven i dokumentet.

Det är viktigt att du meddelar om du söker som förening eller privatperson så du får rätt ansökan att skicka in.

Det kan vara bra att tänka på att vi är en ideell organisation som inte alltid har de möjligheter och resurser vi skulle önska, så hantering av ansökningar kan dröja och beviljande av bidrag är helt beroende av det kapital vi för tillfället förfogar över. Vi förbehåller oss således rätten att utan motivation avslå eller godkänna ansökan. Ange om fallet är mycket akut så gör vi allt vi kan för att påskynda hanteringen. Läs mer om fonden här, med villkor för hantering och beviljande av bidrag.

Fonden är helt beroende av vänliga gÃ¥vogivare. Vill du ge en gÃ¥va redan nu? Swisha till 123 634 8411 eller sätt in gÃ¥van pÃ¥ bankgiro 873 – 5284 och märk inbetalningen ”Lilla Parvel”.

Det började sÃ¥ här…

Berättelsen om Lilla Parvel: katten som hittades i skogen

Under våren 2018 föddes två små kattungar cirka 5 km från vår sommarstuga. Under den otroligt varma sommaren lekte de ofta bredvid vägen, så man fick vara aktsam när man körde förbi där. Sommaren närmade sig sitt slut och det började sina på människor i stugorna, vissa blev kvar och vissa åkte dit på helgerna. Katterna sågs till och från men den ena hade dragit sig bort mot vår sommarstuga. Hösten och kylan kom smygande och jag bestämde mig för att försöka höra mig för om någon ägde katterna. Ingen ägare kunde hittas trots mina ansträngningar.

Mitt hjärta brast i tanken över att dom skulle behöva gå ute hela vintern och bestämde mig för att kontakta Djurskyddet Dalarna för att få råd och hjälp med att låna kattfälla. Den placerades ut där vi till en början sett katterna tillsammans. Då jag aldrig gjort något liknande tidigare så fick jag tips och råd ifrån Djurskyddet Dalarna genom deras chatt via Facebook.

Efter cirka två och en halv vecka utan att ha sett till katterna så sitter en dag den ena katten i fällan. Jag tar med katten hem och sätter den i ett eget rum. Den är otroligt skygg men jag märker snabbt att något inte stämmer med kattens mun, den ser liksom sned ut. Kattungen äter upp maten, men det är en hemsk doft i rummet. Jag bokar in en tid hos veterinären efter samråd med Djurskyddet Dalarna som fortsätter ställa upp med råd och även ekonomisk hjälp då jag vill hjälpa den stackars katten. Jag får snabbt tid hos en veterinär som undersöker Lille Parvel, som visar sig vara en liten kattflicka.

Doften tyder på en kraftig infektion i munnen och det ser inte bra ut. En bit av tungan är borta och lika så flertalet tänder. Käken är så sned att hon biter hål i sin egen gom. Ett öppet sår finns under hakan. Men för att veta mer så behövs en röntgen. Veterinären försöker få kontakt med polisen för höra sig för om en eventuell kan ägare kan spåras, och om polisen kan stå för kostnaderna för vården. De ska ringa upp senare. Jag känner att jag själv kan vårda Lille Parvel om jag kan få lite ekonomisk hjälp vilket Djurskyddet Dalarna lovat, så vi går vidare med röntgen.

Bilderna ser inte bra ut och det visar sig att käken som är sned tyder på en gammal fraktur som Lille Parvel inte fått vård för. Käken har inte läkt ordentligt och är i massor av små frakturer. Veterinären kan operera men domen är att hon kommer få leva helt utan underkäke. Situationen var mycket osäker och operationen skulle sannolikt innebära bestående svåra konsekvenser för henne.

Vi tar det tunga men enda rätta beslutet att Lille Parvel får somna in. Inne i trygghet och värme, omgiven av människor som bryr sig och som gjort så mycket det bara går. Hon blev bara runt sex månader gammal, men behövde inte lida längre.

Några veckor senare gick även Lilla Parvels syster i fällan. Fullt frisk och fick stanna kvar i upphittarens familj där hon även fick en kattkompis.

Berättat av upphittaren Jennifer i Leksand

Senast uppdaterad: 14 juli, 2024