Djurskyddet Karlstad har en lång historia av djurskyddsverksamhet och är en av Sveriges äldsta djurskyddsföreningar. Föreningen har bytt namn några gånger, men grundsynen har alltid varit densamma; att hjälpa djur till ett bättre liv. 

Många år i djurskyddets tjänst
Värmlands Allmänna Djurskyddsförening (1876-1904) bildades den 2 december 1876. Den blev därmed en av landets första djurskyddsföreningar. Vid tillkomsten kunde den närmast anses vara en avdelning inom Värmlands läns hushållningssällskap, innan föreningen 1948 blev helt fristående.

Viss opinionsbildande verksamhet kom till stånd, bland annat för en mer skonsam hantering av fångad fisk, av drag- och andra husdjur samt vid djurslakt, bland annat genom upplysning och försäljning av moderna slaktredskap.

Föreningen tvingades att begränsa sin verksamhet till i första hand Karlstad med omnejd. Särskilt intresserade man sig för de många hästarna, som fanns i staden. Men även djurplågeri av andra husdjur beivrades.

Föreningens ekonomi försämrades successivt och vid slutet av 1880-talet var de ekonomiska tillgångarna i det närmaste uttömda. 1892 hade föreningen bara 23 medlemmar.

I december 1904 överlämnades alla handlingar och de blygsamma tillgångarna till den strax innan bildade Karlstads Djurskyddsförening.

Initiativtagaren till Karlstads Djurskyddsförening (1904-1916) var redaktören och skalden Oscar Stjerne (ordf 1902-1913). År 1913 inkom information om att Johanna Hägg i Visby efterlämnat testamente i vilket hon donerat hela 6000 kronor (i den tidens penningvärde stora pengar) till Värmlands Allmänna Djurskyddsförening. För att beloppet skulle kunna tillföras djurskyddsarbetet måste emellertid mottagaren i testamentet, dvs Värmlands Allmänna Djurskyddsförening formellt återuppväckas. Så skedde också. Värmlands Allmänna Djurskyddsförening ”återuppstod då” i namnet mellan 1916-1972.
Med en således kraftigt förbättrad ekonomi kom verksamheten att ta rejäl fart. Under en kort period var antalet medlemmar närmare 700.

Nu kunde arbetet för en humanare behandling av framförallt husdjuren stödjas genom utdelning av broschyrer och skrifter i större omfattning än tidigare.

Vidare medverkade föreningen med stipendier till att så kallade hemslaktare med god utbildning och försedda med moderna slaktredskap kom att finnas tillgängliga på många platser i länet.

Djurskyddsinspektör i föreningens tjänst i ca 30 år 
1929 inrättades en djurskyddsinspektörsbefattning för Värmlands län, på förslag av föreningens dåvarande ordförande, Landshövdingskan Sandra Unger. För att ekonomiskt stödja denna verksamhet sammanslöt sig djurskyddsföreningarna i Karlstad, Kristinehamn, Arvika och Säffle till ett länsförbund, vilket dock nedlade sitt arbete 1934, varefter Värmlands Allmänna Djurskyddsförening övertog ansvaret för inspektörens verksamhet.

Inspektörstjänstens tillkomst utgjorde en mycket kraftfull förstärkning och utvidgning av djurskyddsarbetet. Enligt sin instruktion skulle denne i första hand bland annat genom upplysning och undervisning söka förebygga, men vid behov även ingripa vid djurplågeri.

Båda typerna av insatser var högeligen aktuella och inspektören kom att tillerkännas ”polismans skydd och befogenhet”. Inspektören kunde därmed inte förbjudas tillträde till stallar eller djurhållningsplatser. Inspektörens kvartalsrapporter till föreningens styrelse utgör en rik källa, för den som närmare vill ta del av situationen ur djurskyddssynpunkt under dessa år. I ca 30 års tid finansierades tjänsten.

1958 ålades samtliga hälsovårdsnämnder att utse tillsyningsmän som skulle utöva tillsyn över djurens vård och behandling.

Även om Värmlands Allmänna Djurskyddsförenings strävan i första hand gått ut på att bereda inledningsvis husdjuren, och sedermera i tilltagande grad sällskapsdjuren bästa möjliga skydd mot onödigt lidande, har föreningen hela tiden sökt vidta åtgärder för att minska djurplågeri mot vilda djur. Bland annat frågor om utläggning av gift, älgjakt m.m.

1972 bildades ånyo ett länsförbund för djurskyddsföreningarna i Värmland. Eftersom Värmlands allmänna djurskyddsförening hade sitt verksamhetsområde i Karlstadstrakten fann man det lämpligt att ändra namn igen till Karlstads Djurskyddsförening.

Tittar man på föreningens intäkter och kostnader under senare år finner man att den största posten på intäktssidan består av gåvor och bidrag. Därefter kommer avkastning från fonder samt intäkter från de årliga medlemsavgifterna.

På kostnadssidan märks främst de stora och tilltagande kostnaderna för djurhemsverksamheten. Den därnäst största kostnadsposten är de direkta och indirekta kostnaderna av allehanda slag som uppkommer i de kort- och långsiktiga opinionsbildande arbetet. Detta för att hela tiden hålla djurens problematik i närheten av människan levande, för att stimulera rekrytering och aktivering av flera medlemmar och sympatisörer.

2006 bytte föreningen namn till Djurskyddet Karlstad. Föreningen är ansluten till Djurskyddet Sverige.

Senast uppdaterad: 8 april, 2020