År 2014 flyttade jag in till mitt för alltid hem, då var jag 9 år gammal. Till en början var jag reserverad och försiktig, men efter någon vecka vågade jag mig fram till matte. Då var jag hennes. Vi hade en väldigt nära relation och jag sov ofta vid hennes sida hela nätterna. Första året var det bara jag och matte. Men 2015 blev familjen större och det accepterade jag och matte var fortfarande favoriten. Det var hon som skulle mata och kela mig, jag föredrog helt klart när det bara var jag och matte ensamma hemma. Jag gav hela mitt hjärta till henne och matte hela sitt till mig. Från att ha varit väldigt försiktig till att lita på matte fullt ut, det var en vacker resa att uppleva för både henne och mig.
2018 utökade familjen med en medlem till – en hund kom in i vÃ¥ra liv och detta funkade bra. Jag accepterade nykomlingen men matte var fortfarande favoriten. Ã…ret därpÃ¥ blev jag sjuk, matte fick ta det tuffa beslutet att lÃ¥ta mig somna in. Jag blev 14 Ã¥r gammal och är än idag saknad. Matte kommer alltid att vara min matte. Hon säger att jag förgyllde deras liv och att hon är sÃ¥ tacksam för vi träffades. Matte tackar även för möjligheten att adoptera katt. Det har varit värt allt i världen, säger hon. Jag var hennes första katt, om hon nÃ¥gon gÃ¥ng ska ha katt igen vill hon adoptera. Det värmer mitt hjärta.
Senast uppdaterad: 2021-06-07