De var båda skräckslagna. Vicki (aussien) var inte rädd för mycket alls, hon var trygg i sig själv. Men runt nyår kunde man knappt ens gå ut med henne för hon var så rädd – och hon älskade att vara ute. Under nyårsafton låg de båda gömda under sängar eller i det tryggaste hörnet de kunde finns och darrade okontrollerat. Fullkomligt skräckslagna. Vi försökte hjälpa och under året vänja dem vid den typen av ljud med inspelningar osv, men det gick inte. Varje nyår var en mardröm för dem. Jag förstår inte hur någon finner det försvarbart att smälla när djuren blir så rädda. Det är fruktansvärt och för ont i hjärtat av att de dem så.
Levande bevis nr 1254 Vicki och Lili
