När Girjak var knappt ett år sköts en s.k. tårta kanske 50 meter bakom oss. Girjak skrek som jag aldrig – vare sig tidigare eller senare – hört en hund skrika. Som tur var hann jag få fatt i hennes päls och lyckades bära henne hem. När vi kom hem var slemhinnorna helt vita på henne.
Efter det är hon rädd för allt som låter högt. Åska, sprängningar (redan vid varningspipet är hon igång) bildörrar som slås igen mm.
Jag har aldrig vågat ha henne här i samhället över själva nyårsnatten. Antingen ber jag nån vän ta med henne till Arlandaparkeringen, tar in på hotell på Arlanda eller åker bort till någon på landet.
Tyvärr börjar ju smällandet långt före nyår och pågår ofta i veckor efter.
Vi har lagt ner många timmar på olika sorts träning, och provat med lugnande, men det hjälper bara marginellt.
Hon är snart 10 år och det enda hoppet är att hon snart ska tappa hörseln så att hon slipper stressas av alla skarpa ljud.
Levande bevis nr 2159 Girjak
