Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om gethållning inom lantbruket m.m.
Föreskrifter och sakändringar för remittering gäller 2 kap 9 § Rörelsefrihet.
Sammanfattning, allmänna synpunkter och kommentarer
Sammanfattningsvis så tillstyrker Djurskyddet Sverige paragrafändringen angående rörelsefrihet. Vi vill dock speciellt för denna föreskrift påpeka att vi önskar en paragraf som tydliggör att getter ska hållas i par eller grupp. Detta har tidigare efterfrågats av länsstyrelsen och i ett yttrande från Jordbruksverket daterat 2011-04-13 uttrycks det konkret att stadigvarande ensamhållning av en get inte är förenligt med 4 § djurskyddslagen. För att tydliggöra detta för både djurägare och kontrollinstans bör detta klargöras i en egen paragraf i föreskriften. Utöver detta behöver det tydliggöras att getter ska hållas på lösdrift och inte uppbundna. Getter har ett lika stort behov av socialt beteende och rörelsefrihet som får, för vilka regelverket är tydligt gällande socialt beteende och rörelsefrihet.
Som allmänna synpunkter vill Djurskyddet Sverige tydliggöra att vi stödjer beslutet att dela upp nuvarande L100 i flera och djurslagsspecifika föreskrifter och tror också att det kommer att behövas en översyn av djurskyddsföreskrifterna för lantbrukets djur framöver. Däremot är vi kritiska mot tidpunkt för revideringen, bakgrunden till ändringarna, många av sakändringarna och kvaliteten på konsekvensutredningarna. Vi uppmanar därför Jordbruksverket att dra tillbaka förslaget i sin helhet och istället gör en fullständig översyn över dessa föreskrifter med hjälp av ett vetenskapligt råd.
Ändringarna i sak i föreskrifterna motiveras med att föreskrifterna ska bidra till ökad konkurrenskraft och bibehållet djurskydd. Ett bibehållet djurskydd är inte en ambition som hör hemma i en revidering av djurskyddsföreskrifterna, ambitionen bör vara ett bättre djurskydd. Djurskyddet Sverige menar att många av ändringarna dessutom kommer att inverka negativt på djurvälfärden, vilket inte är ambitionen i livsmedelsstrategin. Dessutom har konsumenterna högt ställda krav på djurskydd, vilket därmed påverkar konkurrenskraften. De är också i några fall en direkt anpassning neråt mot nivån i andra EU-länder, som inte är ambitionen med livsmedelsstrategin. Många av förändringarna är en direkt kopia på krav från delar av näringen, men som många forskare ställer sig tvivlande till.
Remisstiden har varit mycket kort. Det påpekas att huvuddelen av ändringarna endast är redaktionella, men även sådana ändringar kan vara mycket viktiga för hur föreskrifterna tolkas och tillämpas. Ett exempel på detta var när ett uteblivet ord i remissen om regelverket kring bete för nötkreatur hade kunnat förändra hela den svenska mjölkproduktionen till det sämre om det inte upptäckts av remissinstanserna. Eftersom det också finns få referenser till vetenskapliga studier för att motivera de förändringar i sak som föreslås, så har remissarbetet varit extra krävande.
Vi ställer oss frågande till varför Jordbruksverket väljer att göra dessa ändringar före ett vetenskapligt råd är tillsatt. Beslutet om att tillsätta ett vetenskapligt råd är taget och vad vi förstår så har uppdraget också lämnats till Nationellt centrum för djurvälfärd. Genom att göra förändringarna i samarbete med ett vetenskapligt råd hade kvaliteten på konsekvensutredningarna troligtvis varit bättre och ändringarna hade haft en vetenskaplig grund, vilket för majoriteten av ändringarna saknas idag.
Detaljerade synpunkter och kommentarer
2 kap. 9 § – Djurskyddet tillstyrker ändringen.
