Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om grishållning inom lantbruket m.m.
Föreskrifter och sakändringar för remittering gäller:
2 kap 9 § Rörelsefrihet
3 kap 2 § Avvänjningstid
5 kap 2 § Slaktgrishållning
6 kap 1 § Stängsel (taggtråd)
Sammanfattning, allmänna synpunkter och kommentarer
Sammanfattningsvis så tillstyrker Djurskyddet Sverige paragrafändringarna angående rörelsefrihet och taggtrådsstängsel. Däremot avslår vi förslagen om möjlighet till tidigare avvänjning av smågrisar och möjlighet till större slaktgrisavdelningar. Vi är generellt kritiska till bakgrunden till förslaget och menar att det inte är tillräckligt väl underbyggt och inte baserat på vetenskap. Trots att det finns flertalet studier som visar på problematiken med till exempel avvänjning tidigare än 28 dagar finns det ingen hänvisning till dessa utan istället används näringens egen pilotstudie som referens. Denna pilotstudie kan inte anses vara vetenskaplig.
Som allmänna synpunkter vill Djurskyddet Sverige tydliggöra att vi stödjer beslutet att dela upp nuvarande L100 i flera och djurslagsspecifika föreskrifter och tror också att det kommer att behövas en översyn av djurskyddsföreskrifterna för lantbrukets djur framöver. Däremot är vi kritiska mot tidpunkt för revideringen, bakgrunden till ändringarna, många av sakändringarna och kvaliteten på konsekvensutredningarna. Vi uppmanar därför Jordbruksverket att dra tillbaka förslaget i sin helhet och istället gör en fullständig översyn över dessa föreskrifter med hjälp av ett vetenskapligt råd.
Ändringarna i sak i föreskrifterna motiveras med att föreskrifterna ska bidra till ökad konkurrenskraft och bibehållet djurskydd. Ett bibehållet djurskydd är inte en ambition som hör hemma i en revidering av djurskyddsföreskrifterna, ambitionen bör vara ett bättre djurskydd. Djurskyddet Sverige menar att många av ändringarna dessutom kommer att inverka negativt på djurvälfärden, vilket inte är ambitionen i livsmedelsstrategin. Dessutom har konsumenterna högt ställda krav på djurskydd, vilket därmed påverkar konkurrenskraften. De är också i några fall en direkt anpassning neråt mot nivån i andra EU-länder, som inte är ambitionen med livsmedelsstrategin. Många av förändringarna är en direkt kopia på krav från delar av näringen, men som många forskare ställer sig tvivlande till.
Remisstiden har varit mycket kort. Det påpekas att huvuddelen av ändringarna endast är redaktionella, men även sådana ändringar kan vara mycket viktiga för hur föreskrifterna tolkas och tillämpas. Ett exempel på detta var när ett uteblivet ord i remissen om regelverket kring bete för nötkreatur hade kunnat förändra hela den svenska mjölkproduktionen till det sämre om det inte upptäckts av remissinstanserna. Eftersom det också finns få referenser till vetenskapliga studier för att motivera de förändringar i sak som föreslås, så har remissarbetet varit extra krävande.
Vi ställer oss frågande till varför Jordbruksverket väljer att göra dessa ändringar före ett vetenskapligt råd är tillsatt. Beslutet om att tillsätta ett vetenskapligt råd är taget och vad vi förstår så har uppdraget också lämnats till Nationellt centrum för djurvälfärd. Genom att göra förändringarna i samarbete med ett vetenskapligt råd hade kvaliteten på konsekvensutredningarna troligtvis varit bättre och ändringarna hade haft en vetenskaplig grund. Detta saknas för majoriteten av de föreslagna ändringarna idag.
Detaljerade synpunkter och kommentarer
2 kap 11 § – Djurskyddet tillstyrker ändringen.
3 kap 2 § – Djurskyddet avstyrker ändringen.
Kommentar: Vi avslår förslaget av flera anledningar, såsom ett försämrat djurskydd, att förslaget inte är baserat på vetenskaplig grund och att bakgrunden i konsekvensanalysen är bristfällig.
I konsekvensutredningen refereras till en enda ”studie”, trots att det finns flertalet vetenskapliga studier på ämnet med helt andra slutsatser. Den studie det refereras till är dessutom en pilotstudie utförd av näringen själva, baserat på ett mycket begränsat antal individer och gårdar. Motiveringen till att näringen ville ha en tidigare avvänjning var att spara på suggorna som då skulle få en bättre välfärd. När försöket utvärderades av Wallgren och Gunnarsson kunde de inte se någon effekt på hull, sidspäckstjocklek eller sjukdombehandlingar. Dvs. det gav inte den önskade effekten på suggorna. Visserligen gav den kortare ditiden ett större antal grisningar per år och därmed fler avvanda grisar, men detta kan knappast anses vara positivt för suggan, tvärtom. Den ökade produktionen som nämns i konsekvensutredningen beror därmed inte på någon ökad välfärd för varken sugga eller smågrisar. Utvärderarna skriver att ”Således finns det ingen påvisbar positiv effekt av kortad ditid på suggornas hull och välfärd, som kan uppväga den ökade risk för smågrisen som det finns med en kortare ditid.” Den ökade produktionen som nämns i konsekvensutredningen beror därmed inte på någon ökad välfärd för varken sugga eller smågrisar. Därmed anser vi att Jordbruksverkets tolkning av resultaten från studien är missvisande.
Redan idag innebär avvänjningen en mycket stor fysiologisk och psykologisk stress hos smågrisarna och ju tidigare denna sker, desto större är risken för försämrad välfärd. Även en abrupt avvänjning vid 28 dagars ålder är onaturligt för en gris och att sänka denna tid är inte förenligt med ett gott djurskydd. Exempel på negativa effekter vid kortare avvänjningstid är till exempel en längre tids tillväxtminskning (t.ex. Colson et al. 2006), vokaliserar mer och vid en högre frekvens (t.ex. Weary & Fraser, 1997), sämre tarmfunktion (t.ex. Moeser et al., 2007) och mer flanksugning (t.ex. Böe, 1993). EFSA har gjort en grundlig undersökning på ämnet och drog slutsatsen att smågrisar inte bör avvänjas före 28 dagars ålder (EFSA, 2007).
Referenser:
Böe, K. 1993. The effect of age at weaning and post-weaning environment on the behavior of pigs. Acta Agri. Scand. – Section A. 43, 173-180.
Colson, V., Orgeur, P, Foury, A. & Mormede, P. 2006. Consequenses of weaning piglets at 21 and 28 days of growth, behavior and hormonal responses. Appl. Anim. Behav. Sci. 98, 70-88.
EFSA. 2007. Scientific report on animal health and welfare aspects of different housing and husbandry systems for adult breeding boars, pregnant, farrowing sows and unweaned piglets. Annex to the EFSA Journal 572, 1-13.
Moeser, A.J., Ryan, K.A., Nighot, P.K., Bligslager, A.T. 2007. Gastrointestinal dysfunction induced by early weaning is attenuated by delayed weaning and mast cell blockade in pigs. Am. J. Phys. 293, 413-421.
Weary, D.M. & Fraser, D. 1997. Vocal response of piglets to weaning: effect of piglet age. Appl. Anim. Beh. Sci. 54, 153-160.
5 kap 2 § – Djurskyddet tillstyrker delvis ändringen.
Kommentar: Vi tillstyrker den del som avser att föreskriften ska reglera antalet grisar som får hållas snarare än avdelningens storlek. Resten av förslaget, som avser att öka antalet grisar som får hållas per avdelning till 600, avslås.
Den huvudsakliga anledningen till att förslaget avslås är att det är omöjligt att fatta ett beslut utifrån konsekvensbeskrivningen. Den enda rapport det hänvisas till är näringens egna pilotförsök. Detta är inte vetenskapligt genomfört och ska inte kunna ligga till grund för en ändring i föreskrifterna. Enligt Wallgren och Gunnarssons utvärdering av pilotförsöket så är den tillgängliga mängden data mycket begränsad för denna del av projektet och att det inte går att dra några slutsatser om effekten av att öka avdelningsstorleken. De rekommenderar att det inte ska byggas för fler än 400 djur per avdelning vid nybyggnation. Uvärderarna menar visserligen att i stallar som redan har avdelningar som är större än 400 så kan dessa utnyttjas, men att de inte bör fyllas med grisar från fler än en besättning. I föreskriften föreslås att en sådan avdelning kan få fyllas med grisar från tre besättningar Vi ställer oss utifrån detta frågande till hur Jordbruksverket kan dra slutsatsen att den föreslagna förändringen kan göras utan någon negativ effekt på djurvälfärden. Inte heller denna förändring i föreskrifterna verkar bygga på någon form av vetenskaplig evidens.
Ett ökat antal grisar per avdelning leder till en avsevärt större risk för smitta, något som också återspeglade sig i sjukdomsdatan från pilotförsöket. Ett sämre sjukdomsläge innebär en mycket stor risk för ökad antibiotikaanvändning i grisproduktionen, i motsats till vad Sverige strävar efter.
6 kap 1 § – Djurskyddet tillstyrker ändringen.
